lätt paranoia

vet inte om jag har blivit paranoid eller om min jobbarkompis som kom tillbaks fran sin tjänstledighet i början av september verkligen har börjat tycka illa om mig. det vore i och för sig inte helt konstigt, pga:

- hon var tvungen att aka iväg pa ett internationellt möte istället för mig (pga min graviditet) och därmed ta pa sig en del extra jobb innan mötet.

- jag hade inte hunnit förbereda sa mycket som jag hade hoppats pa inför överlämnandet av ett projekt (som är 'hennes' fran början men som jag har jobbat med medan hon har varit borta) pga alltför mycket jobb precis innan semestern. dvs det har blivit lite stressigt för henne nu pga rätt manga intervjuer som ska göras med tight deadline. dock skulle den delen av projektet enligt planering börja först i september sa jag hade faktiskt gjort mer än jag skulle enligt planen. men är ju tyvärr för ambitiös för mitt eget bästa alltsomoftast. 

- jag är allmänt asocial pga total trötthet just nu. dvs smiter oftast iväg ensam pa lunch eller äter framför datorn. kan lätt tolkas som att jag hatar mina medmänniskor. 

later jag som en trevlig jobbarkompis för tillfället? njäe. men men, det är som det är och jag gör sa gott jag kan. räknar med att jobba 3-4 veckor till och sen bli sjukskriven pga nan krämpa. sen ska jag glömma allt vad jobb heter i drygt fyra manader. YAY!

för övrigt diskuteras min lilla mage ("men näe, kan hon verkligen vara nästan 8 manader gangen?! min fru är i femte manaden och stor som ett hus!") i universitetskorridorerna fick jag precis höra. att de orkar. uppenbarligen ryms det en 2.3 kg välmaende bebis där inne, sa no worries, folk. 

los dolores

dagens krämpor:

-halsbränna

-ryggont av jobbsittande

-bebis som rör sig sa mycket sa det gör ont

-TRÖTTHET (hej total insomnia)

-början pa foglossning vad det verkar (när jag äntligen hade lyckats somna inatt, vaknade jag efter ett tag med tokont i höfterna och det har hallit i sig idag men mer över blygdbenet och ljumskarna)

helt galet vad en skulle ha gett för att fa ha alla dessa symtom da när en helt enkelt inte lyckades bli gravid. nu: all strävan glömd. bara gnäll och klag och "guud vad synd om mig som kan skapa liv med min kropp". skärpning, kvinna. 

yada yada yada

nästan en manad har gatt igen. är tydligen för introvert tillochmed för att blogga. har känslomässigt - eller snarare hormonellt, antar jag - gatt i bergochdalbanemönster den senaste tiden. ömsom stressad, ömsom uttrakad, ömsom fylld av den totala ickemeningen med tillvaron (tills jag kommer ihag att det ju är precis tvärtom, är det nagot jag har i mig är det mening. liv, ju!), ömsom rörd, ömsom glad. har svart att hitta mig själv och vad jag egentligen känner i allt det här - det känns som om det mest handlar om väntan som maste göras av pa nagot sätt. kanske har en inte ens nan hard inre kärna av själv i sana här tider av omvälvning. allt mjukas liksom upp och suddas ut en aning, tillfälligt hoppas jag, sen faller det nog pa plats igen sa smaningom, när väntan är över och vi äntligen kanske fattar att vi har tagit pa oss att ta hand om ett liv i manga ar framöver. det vore ju onormalt att inte kastas mellan ett helt register av känslor i en san situation. efter trettiofyra ar (pa fredag) av att mest behöva ta hänsyn till sig själv och ens nycker. 

konserter och babyboom

överlevde för övrigt konserten. är glad att jag gick, hur fint som helst. satt uppflugen pa ett räcke hela spelningen, dvs fick bade sitta OCH hade perfekt sikt. det enda daliga var avsaknaden av toapapper pa toaletten, vilket fick mig att känna mig nagot sunkig efter de sisdadär fem totalt ofrankomliga toabesöken. (alltsa ok om toapappret tar slut under en klubb senare pa kvällen, men för en konsert klockan tjugoett kan de väl ända se till att ha städade toaletter med papper?)

träffade förresten en bekant som ocksa visade sig vara preggo, och bara en manad efter mig. det lustiga är att senast vi sags pratade vi om barnskaffande (hon är trettioatta men verkade inte direkt stressad), och da var jag redan gravid utan att veta om det (anade dock) och hon maste ha blivit gravid kort därefter. allt som allt har jag nu saledes fem vänner och bekanta som ska ha barn manaderna runt mig (dock i fyra olika länder). hej trettioplus.

preggomantra

mitt nuvarande mantra: "jag kommer inte vara gravid för evigt. bara tva manader kvar". 

och da har jag ända en förhallandevis lätt graviditet. men ända, allt tillsammans:

sammandragningar (grr!)

hemorrojder (aj!)

trötthet (gah!)

yrsel (bläh!)

sömnproblem (gäsp!)

ständig kissnödighet (iiih!)

etcetera etcetera etcetera

gör att jag verkligen maste paminna mig själv dagligen om att det inte är ett tillstand som kommer vara för all framtid. det är sa lätt att glömma bort mitt i all kroppslig oro att det här kommer (om allt gar vägen) leda till nagot väldigt fint. om tva manader kanske jag redan sitter där i soffan och ammar. maste ha malbilder. det goda är att jag knappt är rädd för förlossningen. jag vill liksom bara att det ska vara över, att han ska vara här, och förlossningen gar ju tyvärr inte att komma undan (även om jag ofta dagdrömmer om möjligheten att överlata den till ens partner. vore det inte rättvist?). 

pa fredag börjar jag nan slags förlossningsförberedande (? eller om det handlar mer om hur man tar hand om en unge? eller kanske snarast en kombination, är osäker. har noll information förutom tid och plats. googling ger inga resultat - spansk sjukvard är inte sa internetfixerad direkt) kurs. tänker att den hursomhelst kan vara bra för att vädra lite oro. 

kan de kommande manaderna ga snabbt, tack?

igar skrev jag ett jättelangt gnällinlägg, men lyckades radera istället för publicera. hej gravidhjärna. lika bra - det var nagot av det trakigaste jag nagonsin har skrivit. men det reflekterande säkert rätt väl mitt inre just da (och fortfarande): gratt trakigt gnälligt. 

har fortfarande jobbigt mycket sammandragningar som jag saklart, hypokondriker som jag är, oroar mig över. fragade barnmorskan senast och enligt henne var det heeelt normaaalt. försöker lita pa det. antar att jag märker av om ungen börjar födas? fast han far gärna halla sig pa plats ett antal veckor till (även om jag nu äntligen är inne pa veckorna som börjar med 3. 30!)

naja, pa grund av sammandragningarna tillbringar jag kvällarna i viloläge, vilket inte gör en till en jätterolig människa. ikväll ska jag dock pa en konsert (built to spill!) och oroar mig saklart över hur jag ska palla. maste nog hitta sittplats helt enkelt. sticka ut magen rejält och fa folk att bereda plats för mig. kan tänka mig att det blir den sista konserten pa ett tag. 

vardag

sitter hemma och jobbar, översätter en rapport som aldrig vill ta slut, katterna följer efter mig som två små skuggor, de turas om att sova med oss om nätterna igen trots värmen, alltid någon av dem där i fotändan när jag försöker sträcka ut benen. de uppskattar verkligen min kissnödighet tidigt på morgonen, passar på att jama sig till en första frukost i ottan.

lyssnar på magnolia electric company och blir lite gråtig av att minnas att jason molina faktiskt är död och aldrig kommer livesjunga de där sångerna för oss igen. så jävla onödigt att gå och dö.

övergången från semester till jobb har varit någorlunda lindrig. har enbart jobbat förmiddagar, varit ensam på kontoret och hunnit komma in i det hela i lugn och ro. dock har jag haft en massa sammandragningar de senaste dagarna, som jag misstänker kommer av allmän uppstressning inför allt. måste börja med mina qigongövningar igen. bli lite mer hippie och lite mindre nervös och hypokondrisk.

hit och dit

är ute på nån slags galen europaturné, en sån där "måste passa på nu"-resa. hittills:

tåg barcelona-figueres-paris. två nätter i paris. tåg paris-london. fyra nätter i london. flyg till köpenhamn. två nätter i köpenhamn. tåg köpenhamn-stockholm. och nu hemma hos mina föräldrar på vilohem i några dagar. jag är tokförkyld, men det är åtminstone det rätta stället att genomlida en tokförkylning på. inga måsten, bara sova äta läsa. I är inne på sin tredje film för dagen, tror jag. i slutet av veckan åker vi tillbaks till stockholm för några dagars intensiv socialisering. och sen, tillbaks i barcelona, börjar jag jobba igen pang bom direkt. lätt panik, har knappt lyckats koppla bort jobbet, ångestdrömmar till höger och vänster. å andra sidan vill jag att november ska komma någorlunda snabbt (fast vi får gärna hinna köpa lite saker till ungen först, har cirka nada hittills) så lika bra att get on with it. saknar katterna, men de är i goda händer med I:s systrar hemma i sin egen trygga vrå.

stackars lilla bortglömda blogg

jobbstress och värme gör tydligen att en glömmer bort att blogga. nu, dock, enbart en dryg jobbvecka kvar till semestern och det börjar ÄNTLIGEN lugna ner sig lite. eller sa är det bara jag som är tankspridd och har glömt hälften av det jag borde göra? mycket möjligt. chefen är dessutom bortrest den här veckan, vilket betyder att det inte ramlar in femton telefonsamtal fran henne om dagen med motsvarande femton extra saker att göra.

sitter och smasvär över mina obekväma ben. de tycker inte alls om att sitta ner för länge och börjar smavärka efter ett tag. hasar runt barfota mellan varven sa fort jag är ensam pa kontoret.

för övrigt känns det som om hela stan har semester förutom jag. universitetet är nästan öde och igar kväll, när vi var ut en sväng och at middag i born, kokade stan av semesteryra. det kändes snarare som en fredags- än en mandagskväll. blev medryckt ända till imorse da jag insag att jag var tvungen att stiga upp istället för att ligga kvar och semesterdra mig.

ja, ja, snart är det min tur.

snoppar

awww, den äldre katalanske läkaren som gjorde ultraljudet häromdagen (eller, det mesta gjordes av två studenter som misshandlade min mage en aning och inte riktigt alltid verkade veta vad som var upp eller ner): "tienes un bebé precioso". smälter lite i hjärtat när jag tänker på  det. för övrigt föreställde det enda tydliga fotot vi fick en liten minisnopp, så vi kan tydligen vara rätt säkra på att det är en nene. men alltså hur tänker de när de lägger ner mer tid på att få till ett snoppfoto än ett vettigt huvudfoto? ja ja, vi kanske ska rama in det och reta honom med det när han blir tonåring. är mycket förvånad också över att min (ooh kvinnliga mystiska) intuition från de senaste veckorna stämde. trots att jag egentligen alltid har föreställt mig själv med en dotter, har jag de senaste veckorna med jämna mellanrum kommit på mig själv med att tänka på den där inne som en pojk. 

om nom nom & viktfascister

en grej till (jävla gravidblogg det har blivit av det här): hungerperioden har verkligen börjat. har plötsligt bättre aptit än någonsin. skulle kunna äta vadsomhelst (förutom kött/fisk då) närsomhelst. just nu dreglar jag till exempel efter att ha sett lunchmenyn för en av mötesdagarna nästa vecka. dock: hatar att de är så himla pedantiska med att man inte får gå upp för mycket i vikt som gravid i det här landet. vill verkligen inte få en ätstörning på kuppen, men kan inte låta bli att tänka på nästa invägning varje gång jag mular i mig nåt mindre nyttigt. fast ok, var underviktig från början och har sammanlagt gått upp 2 kilo (senast jag blev vägd, säkert mer nu. förresten, gah, förnedrande att BLI VÄGD, utan val liksom. jag som aldrig väger mig), så förhoppningsvis tar de det i beaktande, de spanska viktfascisterna.

kontrollfreaks & separationsångest

alltså har börjat få separationsångest från min kille när vi skiljs åt på morgnarna. hur sunt är det? och hur gott bådar det inför nästa veckas jobbmöte i tyskland? kommer jag att få ett hormonsammanbrott mitt under min presentation? 

för övrigt: imorgon är det dags för ultraljud número dos. får förhoppningsvis veta könet. inte för att det spelar nån roll, men tänker att det kanske känns verkligare då. fattar inte folk som tycker det förstör överraskningen?! tycker det verkar finnas nog med överraskningar och nyheter ändå under och efter en förlossning. vill helt enkelt veta så mycket som möjligt så snart som möjligt. ja, jag är ett control freak av stora mått. har tillochmed en egen signaturmelodi som antingen jag själv eller min kille eller båda sjunger när nån av oss är lite väl kontrollfreakiga. 

(min chef avslutade nyss ett mail med att be mig ta med fotot från ultraljudet till morgondagens eftermiddagsmöte. awww.)

hej magen du är fin men aningen jobbig ibland

topp tre jobbigaste grejerna med att ha mage (just nu efter drygt 20 veckor - listan lär bli längre med tiden):

1. var är mina magmuskler?? känner mig som en säl varje gång jag ska stiga upp ur soffan eller sängen. 

2. den ständigt pågående klädkrisen. har ju liksom aldrig tidigare varit med om att kroppen förändras VARJE VECKA. och så halvt opålitligt väder ovanpå det. trodde jag skulle glida omkring i enbart lösa sommarklänningar by now (som jag för övrigt inte ens äger speciellt många av, så lika bra att toksommarhettan dröjer)

3. det börjar redan bli jobbigt att böja sig ner och knyta skorna.

gäspningar & namn

madre mía så galet trött jag blir vissa dagar på eftermiddagarna. sitter och petar i mig allehanda sötsaker för tillfälliga energikickar. kunde egentligen gå hem för dagen, eftersom jag inte direkt pysslar med något särdeles produktivt längre, men min chef råkar vara pa plats och om jag känner henne rätt kommer hon vilja fråga mig nåt sisådär fem i sex. 

för övrigt sitter jag mest och funderar på kombinationer namn + mellannamn. i spanien har man ju inte mellannamn, men däremot två efternamn. I tycker det är fånigt att krångla till det med extranamn som ändå inte används, medan jag tycker det är en fin möjlighet att få in nån slags liten referens till rötter eller viktiga människor. till exempel: kiddet kommer troligtvis att ha ett förnamn som är rätt internationellt och svårplacerat i nån specifik nationell kontext. det första efternamnet, I's, är spanskt och normalt, medan mitt är finskt och konstigt. alltså saknas något svenskt i namnet. dvs ett utmärkt tillfälle att slänga in ett svenskt namn från nån gammal släkting. eller, vilket jag också är sugen på, en nära familjeväns namn, en klok kvinna som dog för några år sedan och som aldrig fick några egna barn. 

hej hormoner & snart halvtid

19 veckor idag och hormoner all over the place. kombinerat med plötsligt ökad jobbmängd och noll luft på kontoret gör det mig inte speciellt glad och trevlig. har gått framochtillbaks från gråtfärdig till irriterad till arg ett antal gånger redan under dagen. sex och en halv jävla vecka kvar till semestern dessutom. borde tillfälligt rensa bort alla svenskar från min facebook under de veckorna så jag slipper se folks myspysiga semesterstatusuppdateringar. 

men ja ja, apart from that: snart halvvägs tills el bichito befinner sig på utsidan i alla fall. hen gör sig påmind med sprattel varje dag nu och i fredags fick hen en skiva dedikerad till sig efter en konsert (med namn och allt, dvs våra tänkta namn är tydligen skrivna, om inte i sten, så i papp nu). var för första gången på månader ute till klockan två på natten. dock med synnerligen uppblåst och ond mage som gjorde det hela något obekvämt (adderat till obekvämheten i ett ex som ordnade konserten och som jag aldrig såg till att prata med - hej, han lär ju ha sett att jag hävde alkoholfri öl och inte direkt såg smärt ut). men slapp i alla fall baksmällan dagen efter. 

hej nu blev jag glad

herreminje vad lite beröm kan göra! fick precis feedback pa evighetsrapporten som hade deadline i fredags: den ansvarige för just den forskningsdelen ("work package" pa europakommissionssprak) tyckte den var "excellent" och ville dela den med resten av forskargruppen som ett gott exempel. yay! han kom dessutom med väldigt konstruktiv kritik för att bygga vidare pa den. jag kanske inte är sa dalig pa det här trots allt (obs! brukar inte känna mig kass pa mitt jobb men iom hormoner osv känner jag mig intellektuellt inte helt pa topp för tillfället, sa suger verkligen at mig all uppmuntran). 

welcome to the jungle

tror att jag precis kände nan peta mig i magen inifran! sjukt svart att veta om man känner nagot eller bara inbillar sig i kombination med tarmrörelser. men det här kändes tillräckligt langt ner för att det faktiskt skulle kunna vara pa riktigt. den kanske gillade energin i form av vegolasagnen jag at till lunch (och som jag lagade till i mitt anletes svett igar kväll - efter att först ha fixat deklarationen, samt spelat in och klippt en födelsedagsvideo med katten paul till hans originalhusse - bara för att äta den ensam eftersom I kom hem fran jobbet först vid tolv (och sen fortsatte jobba hemma till fyra pa natten med ett manus som helt enkelt maste bli klart tills idag. muttrade imorse att jag vill ha en kille med ett normalt jobb)).

dock, pa tal om de där männen, en bra sak: I har en jobbarkompis som ska bli pappa i augusti. de har tydligen diskuterat barnvagnar och jobbarkompisen hade redan provkört och fatt lite koll, plus hade ungefär samma kriterier som vi, dvs framförallt "maste rymmas i en liten hiss" (kriteriet uppstod när syster var pa besök häromhelgen och inte fick in sitt bugaboo-abäke i hissen). sa nu har vi en favorit helt utan att själva ha behövt trassla in oss i den veritabla (urtrakiga) djungel som barnvagnsmarknaden verkar vara. win!

p.s.

kan inte andas pga dödsförkylning. far nästan lite panik. har legat hemma i sängen i fyra dagar, men idag var jag tvungen att kravla mig iväg pa jobb pga deadline pa fredag.

hur ofta kan man egentligen snyta sig utan att ens kontorskompisar dör irritations-/äckeldöden? kan ju inte springa pa toa varje gang jag behöver snyta mig, men har sjukt nog fortfarande inte snappat upp vad som gäller i den katalanska/spanska kulturen för snytning i offentliga sammanhang (antagligen eftersom jag nästan aldrig har snuva annars när jag är förkyld - men nu: hej svullna slemhinnor och värkande bihalor).

!

shit, märkte precis att det var nat som var lite ivägen när jag böjde mig ner fran stolen jag sitter pa för att plocka upp min väska fran golvet. en mage!

igar var det hormoncirkus hemma hos oss, men faktiskt inte pa grund av mig, utan I's syster som är pa besök och har superbebins kusin i magen. skönt att kunna (eller i alla fall försöka) trösta nan annans totala gratbreakdown for a change. allt har liksom en tendens att bli minst tio ganger uppförstorat inne i hormondimman. när tararna hade torkat ältade vi lite bada tva om var absoluta mardröm: att bli sana som BARA pratar om vara kids och inte är intresserade av nagot annat. vi far se hur det gar med det. sen dök den andra systern upp och jag spontanlagade middag at oss alla eftersom I jobbade till sent. kände mig ytterst storasysterlig.

för övrigt: imorse fick jag fina nyheter om ännu fler bebisar som kommer födas innan aret är slut. yay!

skolk

kände mig inte helt stabil igar sa efter tva timmars jobb skyllde jag pa gravt illamaende och gick hem. man far göra sa ibland. är aningen mer utvilad idag, men räknar ner minuterna tills jag far ga hem (40 just nu).

mierda mental

gud vad jag är trött pa rapporten jag haller pa med. skulle vara beredd att ta vilket jobb som helst som inte kräver nagot som helst analytiskt perspektiv. i just don't have it in me right now. känner mig enbart seg och korkad. fick psykbryt häromdagen efter att ha gatt igenom halva rapporten med min chef och insett hur mycket jobb jag har kvar. är liksom inte van att inte fa reaktionen "jättebra!!!". inser att jag har vissa problem med min självkänsla. känns ju sadär att bryta ihop (obs! väl hemma, inte pa jobbet) enbart för att en inte har presterat helt perfekt en enda gang. men intressant att inse det ocksa, att det är sa det är, att jag under min uppväxt framförallt blev värderad utifran prestationer och inte för den jag var, och sa har jag liksom levt vidare, och värderat mig själv. det gick sa langt att jag satt pa badrumsgolvet och storangestgrät och mer eller mindre var övertygad om att jag är en helt värdelös människa. som tur var lyckades jag fa ur mig det till I, medan jag snorade ner hans famn och han fick mig att atminstone en aning tro pa att jag inte är hemsk (även om jag kanske inte sträckte mig sa langt som till att tro pa att jag är "maravillosa"). ok, helt klart en stor del preggohormoner och total energibrist som spelade in, men kanske det är dags att ta itu med all gammal psykskit en gang för alla?

spansk föräldraledighet

som sagt, den spanska föräldraledigheten är fyra manader lang. förutom de sex första veckorna, som är obligatorisk vila för mamman, kan den delas mellan föräldrarna (vilket jag tyvärr inte har hört talas om nagon som har gjort). jag har erbjudit min kille att ta atminstone en manad, sa att han ocksa far chansen att vara hemma med kiddet, men inte ens han som sjukt gärna skulle vara hemma, kommer att göra det, pa grund av klimatet pa arbetsplatsen. ingen har nagonsin gjort nagot sadant och jag tror tyvärr att det gäller för majoriteten av arbetsplatserna i spanien. pa ett personligt plan är jag kluven: jag antar att jag kommer att vara tacksam för den tid jag far vara hemma och tror inte jag skulle vilja börja jobba efter tre manader igen. a andra sidan skulle jag verkligen verkligen vara beredd att offra mig för att, om än bara pa ett symboliskt plan (halla, jag skulle ända vara hemma 3/4 av tiden och han enbart 1/4), bidra till lite mer jämställdhet i det här landet och i vart förhallande till barnet. jag vill absolut inte bli den där mamman som vet allt om barnet och som har en kille som är lite clueless och "sitter barnvakt". nej tack. jag kan i alla fall trösta mig med att han har väldigt bra hand med bebisar och tog hand om sin nyfödda lillasyster rätt mycket fran det han var tretton (hej festande hippieföräldrar!) sa risken är förhoppningsvis rätt liten att han blir den där barnvaktspappan. hur vi ska fixa det när föräldraledigheten är slut tar vi nagon annan gang. 

pop

förresten, var pa mycket fin konsert i helgen: robert forster fran go-betweens spelade med nagra lokala förmagor pa nan slags kombinerad litteratur/musikfestival. han var precis lika stilig som jag hade anat. on another note tror jag att jag skippar primavera sound i ar. pga ett: det är dyrt. tva: allt jag vill se krockar. tre: det jag helst vill se är sent och jag litar inte helt pa min förmaga att halla mig vaken nuförtiden. fyra: det är faktiskt rätt irriterande att befinna sig bland fulla människor i rätt manga timmar när en själv är helt nykter. fem: min ständiga parhäst kommer inte i ar. sex: dvs skulle antagligen mest irra omkring ensam, och att irra omkring ensam, trött, gravid, nykter och dessutom missa hälften av vad en vill se pga krockar känns inte helt värt det. dock: om jag kan snika mig till en gratisbiljett pa nat sätt kommer jag att ga.

stimuli

har precis firat mitt perfekta blod med att beställa en prenumeration av fronesis. hepp! känner äntligen att jobbet inte tar sa fruktansvärt mycket hjärnkraft att jag faktiskt kanske orkar läsa nat at det akademiska hallet även utanför det. och har tackochlov kommit igang med min läsrytm av vanliga böcker igen ocksa, efter förra arets totala dipp med enbart 26 lästa böcker (ja, jag skriver upp dem). en maste antagligen kämpa lite med att halla hjärnan igang under graviditet och föräldraledighet (ooh, dessa oändliga 4 manader av ledighet - men lat oss tala om det nan annan gang). 

barf

spydde för övrigt imorse. trodde jag var klar med det nu?! hunger, dalig sömn samt gynekologfobi (helt i onödan - behövde inte strippa av mig ett enda plagg under dagens besök) probably did it.

superbebisar och ninjakatter

yipppiieee, perfekta resultat pa blodprovet (har alltsa varken aids eller hepatit b!) samt kub-testet. el bichito gar numera under det nya namnet superbebin. dock har jag tydligen aldrig nagonsin haft toxoplasmos, sa stackars I far fortsätta tömma kattladan i sisadär ett halvar till. 

pa tal om katter har det börjat komma en ninjakatt till var terrass om nätterna. misstänker att det är en ung, löpande hona, som är sapass vig att hon lyckas ta sig över det drygt 2 meter höga bambustaketet som utan problem haller vara katter pa rätt sida. hon för sant liv att hon tydligen lyckas halla halva huset vaket - igar kom en granne och knackade pa och undrade om det var var katt... ingen verkar veta var hon hör hemma. troligtvis nagra terrasser längre bort, dvs ett helt annat hus. förhoppningsvis tar ägarna sig i kragen snart och antingen kastrerar henne eller atminstone ser till att hon inte kan smita iväg. skulle tippa pa att hon är utomhus nattetid för att inte störa deras högt värderade nattsömn...

twölf

fick mitt lystmäte av socialt liv igar, med födelsedagslunch för I's bästis M, där vi befann oss 6 vuxna och en bebis mellan klockan 14 och 20. det blev rätt mycket gravidsnack. känner mig inte helt tillfreds med att sta i centrum och känner dessutom att jag later helt oinspirerad när jag pratar om graviditeten, men det beror nog mest pa att jag inte vill ta ut nat i förskott. om allt ser bra ut pa ultraljudet pa torsdag ska jag försöka ändra attityd och tro pa att det här faktiskt kommer att hända. sen känns själva graviditeten sa tradig ocksa, vill ju bara att tiden ska hoppa fram sa att jag far träffa vem det än är som gömmer sig därinne. kanske känns mindre segt sen under nagra manader med en tydlig magkula (men som inte har vuxit sig för stor och jobbig än), när en slipper ga omkring och bara känna sig trött, kymig och svullen utan att det egentligen syns nat pa utsidan. 

tolv veckor idag alltsa (yay!), men som sagt, haller andan tills pa torsdag, sen far det bli officiellt. 

hulken

kall pumpasoppa (med krämkonsistens) gick verkligen inte ner som lunch. pinade halvt spyhulkande i mig cirka fem skedar innan jag fick ge upp och ga och hälla ut skiten. vill ha tillbaks min aptit nu, por favor. vill liksom inte ga ner i vikt (har säkert redan gjort). tröstar mig i alla fall med att det verkar vara sa att bullen tar det den behöver för att växa, att det bara (bara och bara..) är min stackars kropp och energiniva som blir lidande. och nästa vecka räknar jag med att bli pigg och frisk och sadär helt full av magisk jävla glow. visst är det sa? räknar ner dagarna. 

ropita

maste säga att det verkligen är behjälpligt att normalt föredra over-size i klädväg. har hittills inte behövt börja klä mig pa nat mystiskt sätt för att dölja magen som svullnar upp rätt rejält pa eftermiddagarna. dock, vagar inte ta pa mig mina favoritjeans eftersom jag är rädd att jag inte lyckas stänga dem efter lunch. hence, klädkris i stort sett varje morgon ända. nästa vecka, när jag har fatt lön och (peppar peppar) passerat tolv veckor och förhoppningsvis fatt se en levande liten krabat pa ultraljud, ska jag fa köpa mig nat nytt. 

bla bla blaj

dagens möte har hittills blivit uppskjutet tva ganger. sant där ganska typiskt pa mitt jobb. är aningen rädd att jag kommer att somna när det väl blir av vid klockan 17. 

för övrigt är jag rätt oinspirerad. börjar bli lite sugen pa socialt liv igen efter att ha varit ytterst asocial de senaste veckorna. har liksom stängt in mig i min egen trötthets- och illamaendedimma och väntat pa att tiden ska ga. I har dessutom jobbar ohemult mycket, sa jag har knappt sett röken av honom ens, förutom en stund pa morgnarna innan jag springer pa jobb. ska se till att det blir en lunch med nat trevligt folk i helgen i alla fall. min trötthet passar som hand i handske för att umgas över lunch istället för pa kvällen (bara jag inte har hunnit bli för hungrig sa jag är pa väg att spy/svimma/kombination av de föregaende).

ah vad trakig jag känner mig. 

vill sova nu tack

trodde den värsta tröttheten hade gatt över, men den slog till igen som en cementvägg nu efter lunch. har dessutom lyckats spilla apelsinjuice över hela mig. fyi ser apelsinjuice med fruktkött väldigt mycket ut som spyor när det torkar. jag som tog pa mig bade byxor och skjorta right out of the torktumlare imorse. dock, det mesta hamnade pa jackan som jag egentligen inte behöver. turisterna gar redan i shorts och t-shirt.

för övrigt: fyra veckor utan kaffe. sex veckor utan alkohol (obs, skulle inte komma ihag vilken dag jag drack min sista öl om det inte hade varit pa yo la tengo-konserten). borde en inte känna sig helt underbart detoxad da?

mer spyor, trötthet och jobb. livet för närvarande alltsa.

var hemma fran jobbet igar, pga förkyld samt hade sovit sjukt daligt, vaknade som i en dimma och pa riktigt pissigt humör. gick fran att skrika pa katterna till att störtgrata över jobbstress pa tva sekunder. I mer eller mindre ordinerade mig att stanna hemma efter att jag hade snyftat med huvudet i hans famn en bra stund (efter att ha varit sur pa honom eftersom han hade väckt mig när han kom hem sent). sedan grät jag till det mesta under hela dagen. samt sov ett tre-timmarspass, totalt utslagen pa eftermiddagen, efter att ha jobbat en del fran sängen under förmiddagen. det var faktiskt första dagen av sana extrema humörsvängningar. trodde jag skulle vara mycket mer humörpaverkad av hormonerna, men oftast märker jag av det bara i form av lite sämre talamod (muttrar rätt ofta saker pa svenska till folk som till exempel röker cigarr pa gatan eller som bara gar langsamt eller pa fel ställe, dvs där jag ska fram. inte tecken pa sympatisk människa, nej. men cigarrök borde fanimig förbjudas. haller pa att spy i närmsta papperskorg varje gang jag känner lukten). 

idag är jag ensam pa jobbet och gör inte manga knop. önskar jag hade nat mekaniskt att pyssla med, men det jag verkligen behöver göra är att leta statistik till en väldigt intressant men extremt omfattande rapport. men, har redan letat upp allt lättfunnet, och min hjärna pallar inte riktigt med sant den maste räkna ut pa egen hand. inte idag i alla fall. försöker salunda bygga resonemang kring det jag har hittat, men inte heller det gar sadär vansinnigt smidigt. är inte alls förtjust i att skriva med utgangspunkt i kvantitativa data. 

borde ga ut och shoppa lite frukt att äta. spydde upp frukosten imorse cirka tva minuter efter att jag hade ätit den. oh yeah.

hej hypokondri, hej blodfobi!

har blivit tappad pa blod idag, för bland annat aids-test och kub-test, allt i en salig röra. sitter och hypokondrerar mig och tänker pa att jag ju faktiskt aldrig har aids-testat mig. det kanske var pa tiden. antar att de ringer om jag har aids?

för övrigt var jag sa nervös för blodprovet (hej blodfobi!), att jag vaknade av mig själv klockan 05.45 imorse. själva provtagningen gick dock bra, pa nagot av en löpande band-princip med minst fyra halvnedfällda britsar i samma sal och säkert trettio personer i väntrummet. tittade stint at andra hallet och tänkte pa katterna och I. han hade följt med för att halla handen, men i sista stund bestämde jag mig för att det fick vara nan gräns för min barnslighet, sa han fick snällt stanna i väntrummet, och katterna hemma. 

pobre

för övrigt är det den fjärde i månaden och jag har 150 euro kvar av min lön efter påskledighetens alla utsvävningar. å andra sidan har jag en ny röd väska från vegetarian shoes, två nya skjortor och en ny tröja. 

(hade det här varit för 10 år sen hade jag tyckt att jag hade lyxigt mycket pengar kvar att leva på. men, en skaffar ju sig lite andra vanor genom åren.)

får bli linssoppor och kikärtsgrytor framöver.

vacuum

nysa, spy, nysa, spy. närå, har bara spytt en gång idag, men nyst cirka tusen. tog med mig nån slags förkylning hem från estocolmo. påsken var fin, men herregud så trött jag var. sista kvällen var vi ute och träffade folk till klockan 1. det kändes helt sjukt sent och tog ut sin rätt dagen därpå när jag närapå började gråta på grund av en inte alldeles supersympatisk expedit. skönt att ha nåt att skylla på i såna lägen. nu är jag tillbaks på jobb. igår var jag faktiskt förvånansvärt effektiv, men idag går det trögare. har gjort alla icke-krävande saker för dagen och där tog det liksom stopp. längtar hem till sängen. tre och en halv vecka kvar till tolv veckor. då ska man tydligen bli mindre trött, mindre illamående, och framförallt mer lugn. just nu är det mest vacuum och day by day. 

lite mer på riktigt

hepp. här florerar alla tänkbara symtom. närmast kaskadkräktes när jag försökte få i mig frukost lite väl tidigt imorse. skulle vara hos barnmorskan redan klockan åtta, sjukt tidigt för att vara spanien ju. kände mig rätt ynklig där jag satt ensam i väntrummet (killen i madrid på jobbmöte just idag såklart) med tomspydd mage och noll koffein i kroppen (antar att idag var dagen jag slutade dricka kaffe?). nåja, trevlig barnmorska - visserligen inte den jag var inbokad hos, men men, orka bry sig om detaljer - ung, men inte för ung, lite lätt alternativ, avslappnad. hon ställde alla standardfrågor (den enda jag inte kunde svara på var om mitt stelkrampsvaccin var up-to-date, vilket det säkert inte är), gav all standardinformation (sån som man redan vet om man är en liten kontrollfreak), berättade vilket sjukhus jag ska föda på (eh, DÅ blev det lite mer verkligt, det hela), gav mig instruktioner och papper för att boka blodprov, ultraljud och gynekolog. så nu har jag tre dejter till inbokade. tror jag har fattat när, var, och hur de ska äga rum.

hursomhelst, har jobbat hemma i sängen idag eftersom jag ändå skulle ha varit ensam på jobbet och dessutom kände mig som en urvriden disktrasa efter morgonens kräkkalas. har inte fått så mycket gjort utan mest varit rätt emotional och halvgråtit till fina låtar på spotify.

på måndag och tisdag jobbar jag också hemma eftersom universitetet är stängt (då SKA jag plöja igenom högen med artiklar som jag har skrivit ut och släpat hem), och från och med onsdag är jag ledig i en vecka och drar norrut till kylan med amore i släptåg. så jäkla skönt med lite respit och att slippa sitta på jobbet och upprätthålla nån slags air av normalitet. dock, om jag fortsätter må så här illa får jag nog berätta för min chef när jag kommer tillbaks från påskledigheten.

zumo de manzana

alltsa äppeljuice, denna gudagava. köpte en tetra pa väg till jobbet imorse, fyllde med darriga händer en mugg, förde den till mina läppar, och kunde inte, efter den första törstsläckande klunken, undga att undsläppa ett halvhögt "om-nom-nom"-liknande läte. tur att min kontorskompanjon jobbar med hörlurar idag. 

gorditas unidas

ska bli spännande att se hur tjock jag blir om jag fortsätter med strategin "ständigt smaätande för att inte börja ma illa". smaäter i och för sig rätt mycket även annars och har inte lyckats ga upp i vikt hittills, men tänker att ämnesomsättningen kanske förändras nu. har inte varit knubbig sen jag var cirka 4 ar gammal, sa tycker faktiskt helt ärligt att det ska bli intressant, inte bara att iaktta hur kroppen förändras utan även hur jag hanterar förändringarna. kan ju bilda klubb med min tjocka katt (som för övrigt stod för det första tecknet: plötsligt var min famn det absolut bästa stället att befinna sig pa. hon nosade nog till sig nagot).

p to the reggo

har bett min kille köpa hem ägg. sitter i sängen, känner mig lätt bakfull utan att vara det. vill att tiden ska hoppa fram några månader, så jag slipper den här snigelkrypande långa väntan och oron.

för exakt en vecka sedan fick jag ett starkt plus på ett test. det känns fortfarande overkligt. det är svårt att hitta balansen mellan glädje, att våga tro på det, och oro, att inte tro och tänka och planera för mycket.

tröttheten kom och knockade mig under veckan, precis efter att jag hade ringt och berättat för den blivande mostern och påstått att jag inte alls kände mig särskilt trött. dagen efter: total dimma, avstängd hjärna.

men, jag ska verkligen inte klaga, än så länge är det lindrigt och jag fattar fattar fattar inte att vi kanske faktiskt ska bli föräldrar?

ett år och fyra månader tog det, men det gick!

(nu fick jag oliver serverade på sängen. och han hade köpt de mest ekologiska äggen på hela marknaden, från jättelyckliga hönor. jag väljer att tro på det, åtminstone i ett antal månader framöver.)

morr

morra, heter det visst på svenska. morra vill jag göra. helst liggande under skrivbordet. och helst med nån som kliar mig lite bakom örat. men det får jag nog vänta några timmar på. nu ska jag gå hem och skypa med hela tjocka släkten som befinner sig i norge och firar systersons födelsedag. alla utom jag, snyft.

gnrrrr

dagens humör: nån slags diffus lust att lägga mig på golvet och utstöta "grrr"- eller "gnnnnrrr"-aktiga läten, i kombination med mycket dåligt tålamod (främst med min chef). pms in the house med andra ord.

pigghet och avund

har äntligen blivit helt frisk och tillochmed någorlunda pigg! vilken skillnad det gör, att inte känna sig trött och värkande hela tiden. har börjat ta nya vitaminer med en gnutta ginseng, jag tänker att det kanske faktiskt har hjälpt.

igår fick jag veta att min killes lillasyster är gravid. min första reaktion var att, närapå gråtfärdig, utbrista "det är inte rättvist!" (min kille på telefon från madrid där han var under dagen: "allt kommer i sinom tid!" avundsvärd inställning, men han slipper ju känna allt i kroppen varje jävla månad). lyckligtvis var jag precis på väg in i en biosalong för att se dokumentären om marina abramovic, så lyckades hålla tillbaks de tarvligt missunnsamma (eller kanske snarare avundsjuka) tårarna, koppla bort allt totalt under filmen (fin, se den!) och svänga om hjärnan rejält, till att vara ok med det, och glad för lillasystern (som jag alltså tycker väldigt mycket om, men jag var bara så totalt oförberedd på nyheten) och för amore som ska bli morbror.

...

jobbmötena gick bra, men madre mia vad det tar på att organisera stora tvådagarsmöten - så många små logistikbitar som ska falla på plats. och en chef som mest bara uppmärksammar det en gör mindre bra.

är trött och allmänt nere just nu. undrar om jag kanske är lätt deprimerad. har svårt att se nån mening med någonting och så har det varit ganska länge. förstår inte hur jag ska orka kickstarta jobbveckan imorgon.

igår var vi på konsert - ron sexsmith - helt ok, lite tråkig och monoton, men till slut, som encore, spelade han secret heart. sen, efteråt, tog vi en öl med några bekanta, och jag vet inte, men jag får inte ut så mycket av att umgås med nån alls just nu. åtminstone inte med ytliga bekanta. orkar inte med småprat, känner mig awkward och tråkig. hatar att jag hatar mig själv så mycket just nu. har fastnat i nån slags ond cirkel som jag inte kommer ur. känner mig trött och tråkig så orkar inte träffa folk. att jag inte träffar folk får mig att känna mig ännu mer tråkig. och när jag väl träffar folk vet jag knappt hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om och då blir jag ju verkligen tråkig på riktigt. skulle helst vilja vara ensam hela tiden just nu, men vet att det inte är det sundaste alternativet. min kille lyckas trots allt oftast få mig ur mina cirklar av self-pity och självhat och få mig att skratta istället. längtar ändå ibland tillbaks till tiden då vi bodde i varsin lägenhet och det faktiskt var möjligt att ta en time out och vara själv och bara andas emellanåt.

jobbmiddag

ska strax iväg på den första av två obligatoriska jobbmiddagar med utländska gäster den här veckan. är mycket trött och utarbetad men har åtminstone hunnit duscha, måla naglarna och slappa en liten stund. är rätt ambivalent till jobbmiddagar. fördelar: det kan faktiskt vara någorlunda trevligt ibland. man får gratis mat och vin. nackdelar: man måste sitta och prata med okända (äldre - tror förresten fortfarande jag har lite vuxenfobi trots min höga ålder) människor som man oftast har väldigt lite gemensamt med förutom projektet man jobbar på tillsammans för tillfället (trots det blir det ändå oftast konstigt lite jobbprat?). och så blir man trött till heldagsmötet dagen efter.

skulle lätt kunna gå och lägga mig redan nu, hata spanska middagstider.

jag kanske bara är världens sämsta löneförhandlare

det blir rätt dålig stämning när ens timökning innebär att ens arbetskompis arbetstid kommer att dras ner när hon kommer tillbaks från sin tjänstledighet som hon snart ska gå på. tycker det är så obeskrivligt unket av min chef att göra så. att min enda chans att få lite högre lön ska gå ut över någon annan. hon kan vara rätt så... hmm, how should i put it... manipulativ: hon kan till exempel säga åt min jobbarkompis att jag har sagt en sak och vice versa och gillar därför inte att vi pratar om sånt här, vilket vi såklart vi gör, vi har ju bara varandra där, och det blir så sjukt när vi jämför: "men hon sa att du hade sagt..." "va? nä, det har jag aldrig sagt...". det sjukaste är dock att chefen själv tror på det hon säger. jag skulle aldrig kunna övertyga henne om att jag verkligen aldrig har sagt nåt sånt åt henne, utan när hon väl har fått för sig en sak är det så (hon påstår alltså till min jobbarkompis att jag har varit på henne och bönat och bett om att få mer timmar när det i själva verket var hon som tog upp det en gång och jag då sa "ja, men det vore bra, det har jag också tänkt på").

jävla land och jävla arbetsmarknad och jävla snåljåpar. 

jag ska alltså för det första vara så himla nöjd över att de faktiskt fixar ett kontrakt till mig (har jobbat utan, som ofrivillig frilans, tills nu), och ett kontrakt som forskare tillochmed (wooow). så ska jag vara nöjd för att jag får gå upp i arbetstid till nästan heltid vilket jag desperat behöver för att hinna med allt när vi har två projekt istället för ett, och ännu mer desperat pga pengarna. sen ska jag vara nöjd med min lön som alltså är bra mycket lägre än t ex det utbildningsbidrag som jag skulle få i sverige under första året som doktorand ("ja, det är absolut en vettig lön, jag vill att du ska känna dig nöjd med den för annars kommer det inte att funka").

ja, det är säkert jävligt priviligierat att få jobba med forskning och nåt som jag faktiskt har utbildat mig till. men, jag har tjänat bättre på totalt okvalificerade jobb med noll ansvar, det är det allra sjukaste. dvs vi kan inte bara skylla på att lönenivån i det här landet är låg och har sjunkit i och med krisen. 

nej jag ångrade mig, det allra sjukaste är att min chef tydligen inte tycker jag förtjänar en högre lön trots att hon påstår att hon är hur nöjd som helst med arbetet jag utför. det suger fan i mig mest av allt. nej, det här: att hon nästan nästan lyckas få mig att tro att jag inte förtjänar mer.

pantertanter

det finns i alla fall en som uppskattar att jag är hemma sjuk. sisådär 8 kilo (ja, ÅTTA kilo. han går även under namnet "la pantera") spinnande klump på bröstet gör det dock aningen svårt att få nåt gjort. men det kanske är hans avsikt, att jag verkligen ska vila.

jobbangst igen

min chef lär sucka djupt över att jag fortfarande är hemma sjuk. borde dessutom ha förhandlat om min lön och mitt kontrakt igår, men får ta det på måndag istället. hoppas verkligen inte min sjukdom går ut över det hela, vilket jag inte vill tro, men min chef är inte en sån som direkt förstår sig på bräckliga människor. ska försöka jobba lite hemifrån idag dock.

just nu jobbar jag för övrigt helt utan kontrakt, det är helt galet egentligen, att jag forskar bland annat om ungdomars utsatta situation på arbetsmarknaden och själv befinner mig i en synnerligen otrygg situation med skitdålig lön.

fick i alla fall in min doktorandansökan igår och en kompis mailade mig precis om en ledig tjänst på hans jobb i sthlm som han påstår att jag lätt skulle kunna få (ett område som jag har erfarenhet av men som jag dock tyvärr inte är så intresserad av. plus att jag inte är beredd att rycka upp oss med rötter och flytta norrut riktigt än...).

alla dessa livsbeslut.

katt vs man

tidigt imorse: hör min kille diskutera med gammelkatten om vem som ska få använda badrummet* först: 

katt: miauu?

kille: no, voy yo, voy yo.

katt: miaauuu, miiiaaaauuuuu!

kille: no, nooo, voy yoooo!

katt: MIIIAAAUUUU!

dörr smälls igen. människan har nätt och jämt vunnit.



*gammelkatten kräver att få dricka vatten ur kranen i badrummet varje gång han har ätit och några gånger däremellan. han jamar när han vill ha vatten och igen när han är klar. det är ett evigt springande för att sätta på och stänga av kranen, men vad gör en inte för en gammal señor.

sjukling

vaknade förkyld i måndags, men steg upp så sent att jag inte hann känna efter hur kasst jag mådde innan jag gick på jobb. jobbade sävligt och med frossa i kroppen hela dagen, gick sen hem och bäddade ner mig. var hemma i tisdags. igår gick jag på jobb men gick hem igen vid lunch eftersom jag inte mådde bra och mitt huvud verkligen inte fungerade för jobb. vill inte att samma sak ska hända idag så har stannat hemma.

dock alltså, ett styng av dåligt samvete i magen. fattar liksom inte om jag överdriver mitt sjukdomstillstånd eller inte? svårt att sätta fingret på vad exakt som är fel med mig: har knappt ont i halsen, ingen feber, men har ont i kroppen och är allmänt tung i huvudet. jag försökte ju faktiskt jobba igår och det funkade inte. ja ja, den här veckan är rätt lugn jobbmässigt - lika bra att vila upp mig inför nästa vecka när vi anordnar stort jävla internationellt möte inklusive jobbmiddagar två kvällar (gah).

united freaks ltd

min killes systers kille är i stan pa jobb och ska bo hos oss hela veckan. 

ännu ett asocialt erkännande: jag tycker det är skitjobbigt att ha folk boende hos mig. den närmaste familjen och nära vänner är saklart en sak, ni vet, sana en har delat bostad med eller hängt med dagar i ända och som redan vet att de inte bör försöka prata med en innan morgonkaffet. men lite mindre bekanta eller vänners vänner - de stör hela min tillvaro, jag blir pa helspänn av att inte veta när de kommer att komma hem, om vi kommer att krocka i badrummet, av blotta tanken pa att tvingas till smaprat i min egen trygga fristad.   

festivalrapport

kom hem igår kväll efter en drygt 24 timmar kort festivalexkursion. kom fram vid 20-tiden, till ett hotell som var låst (!) så tvingades ringa till ägaren som skulle komma inom tio minuter. visade sig vara ett något excentriskt men mycket trevligt medelålders par. såg inte ett enda spår av nån annan gäst på hotellet vars inredning nog hade sett likadan ut sedan 70-talet.

lämnade sakerna, piffade en aning och skyndade oss iväg till festivalen. ett gammalt ex till mig visade sig stå i dörren, vilket väckte min redan något uppblossade sociala fobi ännu mer (han är en bra människa men vi hade ihop det när jag knappt kunde nån spanska för en herrans massa år sen plus att han faktiskt dumpade mig. det är nån slags gammal angst som skaver lite grann när vi ses. det irriterar mig liksom att vi inte har nåt att säga varann trots att vi egentligen har sjukt mycket gemensamt. dålig kemi på nåt sätt), så tillbringade första delen av kvällen med att vara rätt nervös och hälla i mig öl. 

fina band dock - maher shalal hash baz var så mycket mer magiska live än vad jag hade kunnat föreställa mig. sen, på grund av min ytterst sociale kille, blev vi kompis med en av bandmedlemmarna, och drog med honom för att se julie doiron på första parkett med oss. vi hade en del kommunikationsproblem eftersom han varken förstod eller pratade så mycket engelska, men jag misstänker att han inte var så imponerad av konserten. efter det hoppade min kille förstås på julie och tvingade henne att ta foton med honom. jag gömde mig och låtsades inte känna honom (hon hade dock varit extremt trevlig). obs att han nog inte gör sånt så mycket i egenskap av galet fan som i egenskap av kreativ person som bygger ut sitt nätverk genom personliga kontakter med folk vars skapande han gillar.

efter det fanns det inte något kvar vi ville se, så vi minglade lite tills vi blev trötta och hungriga och begav oss ut på uppdraget att hitta mat klockan två på natten. det visade sig vara helt omöjligt så vi fick gå och lägga oss hungriga men ölstinna.

igår drog vi omkring i småstaden med bakfylla i kroppen. det fanns inte så mycket att se, så till slut tog vi en buss ut till kusten och åt lunch med vin utomhus i hamnen i strålande sol. fick fräknar tillochmed. sen tog vi tåget hem.

indie schmindie

drar mycket spontant iväg pa festival i eftermiddag, ett fint litet arrangemang i en gammal teater i castellón, 2.5 timmars tagresa härifran, vi lyckades fa listplatser till ikväll. ska se maher shalal hash baz (galna japaner) och julie doiron (fin kanadensiska). pepp pepp pepp! 

(sov sjukt daligt inatt dock sa är inte direkt pigg, men tänker att jag kanske kan lyckas slumra en stund pa taget)

man kanske bör undvika atminstone första delen av det här inlägget om man är lättäcklad

menskopp i all ära  - firar sisadär ett decennium som nöjd användare - men att tömma den pa offentliga toaletter och ofrivilligt skapa känslan av ett mindre blodbad är fan inte kul (hade mer eller mindre lyckats stänka blod omkring mig?! det brukar inte hända, lovar!). för övrigt: tur nog gäller inte min blodfobi mensblod. 

pa tal om att kanske inte vara sa fräsch: igar pa väg till jobbet (minns: mycket trött, mycket smutsigt har, noll smink) passerade jag en grupp cirka fjortonariga tjejer, precis när jag passerat säger en av dem "qué asco de tía" (ungefär: "vilken ful/äcklig tjej"). och alltsa, jag bara antar att hon pratar om mig, men hon kan ju ha menat nan annan de precis hade pratat om. men i alla fall, min första reaktion: ett sting av förödmjukelse, ett blixtsnabbt atervändande till att själv vara fjorton och inte den mest populära in the bunch. och sen, lika snabbt: full av skratt pga skönt ända om fjortonariga tjejer tycker en ser för jävlig ut (delvis eftersom de flesta av dem är sa langt ifran mina estetiska ideal det är möjligt att komma). 

en är inte alltid så smart

insåg precis att jag nog inte har ätit middag en enda dag den här veckan so far. det finns med andra ord kanske en rätt logisk förklaring till att jag är så himla trött: jag äter inte tillräckligt. ska skärpa mig NU. hello sushistället på hörnet.

quick fix II

tur att det finns två kelsjuka som byter av varann i min famn. min kille är hos sin psykolog. borde också skaffa en, men det där att hitta nån man klickar med, det verkar så svårt. förutom att det är schweindyrt då, och jag = fattig som en kyrkråtta för tillfället. i vårt närmaste pargäng (alltså hatar egentligen hela konceptet "umgås med andra par" men folk här nere är rätt inne på sånt och som tur är är vi åtminstone ett sånt fint litet gäng som inte automatiskt delar upp sig i två grupper efter kön) är vi för övrigt bara två som inte går hos psykolog, fint att det är så avdramatiserat nuförtiden. fast det säger väl rätt mycket om oss också: kreativa/hårt arbetande 30+ storstadsmänniskor med medel- och överklassursprung. ena jäkla klyschor med andra ord (insert smiley). 

quick fix

idag har varit en typisk dag som kräver kattgos omedelbart efter jobbet. slog nåt slags snoozerekord imorse, kom till jobbet med grusiga ögon ("oj, du ser trött ut" nähä?). full fart hela dagen, men först vid 17-tiden, med en ynka jobbtimme kvar, vaknade jag någorlunda till liv. diskuterade dessutom jobbvillkor på lunchen och det kom fram att min kollega (som visserligen har jobbat där i fyra år) tjänar en hel del mer än jag, trots att jag jobbar fler timmar. nåja, känns ändå bra att veta det innan jag ska förhandla om mitt kontrakt nu i dagarna.

mina vitaminer är slut, måste köpa nya. funkar åtminstone som placebo.

blir tydligen bara bloggsugen när jag jobbar

jobbar ensam idag ocksa. tyvärr har jag inget ljud pa min stenaldersdator sa kan inte ens utnyttja ensamheten till att lyssna pa musik. allt är dock äntligen sa mycket lugnare i jobbväg att jag har lanat lite tid till att leta nagra sista artiklar och skriva klart min doktorandansökan. nu maste jag bara vaga be min chef sta som referens, vill liksom inte att hon ska tro att jag är pa väg att sticka - söker ju mest för att kolla vilken chans jag har och för att kanske kanske möjligtvis öppna en ny dörr.

för övrigt har jag iskalla händer och äter i detta nu en lika iskall lunch framför datorn. sen ska jag ta en liten promenad i solen och försöka vakna till liv och faktiskt jobba pa eftermiddagen.

jobb i kristider

sitter pa jobbet och ingen annan är här. undrar lite lätt om jag har missat nat. studenterna är dessutom lediga efter höstterminens sista tentor, i väntan pa att varterminen ska börja. det är nästan läskigt tomt i korridorerna. 

försöker använda tiden till planering, organisera mig en aning, skriva ut en fin liten kalender med de kommande manadernas planerade arbete. saklart fungerar inte skrivaren. det är alltid nagot som är trasigt pa det här stället, som en evig balans: blir en grej fixad gar nästa garanterat sönder dagen därpa. och allt ska skäras ner. jag smyger varje gang jag gar och fyller pa vatten fran finvattenbehallarna i seminarierummet, eftersom vi möjligtvis inte far ta vatten där längre, det maste räcka länge, kanske far vi ingen mer pafyllning nagonsin? allt som kan maste skäras ner, effektiviseras. som tur är lever min lilla enhet nästan helt pa eu-pengar, annars hade vi blivit bortskurna för länge sedan. nu är vi istället viktigare än nagonsin eftersom vi faktiskt drar in pengar. 

långhelgsvila

hade en välbehövligt ledig gårdag pga komp för långa dagar och helgjobb på jobbresan. gjorde inget av det jag hade tänkt göra men hade en fin slapp dag (med fantastiskt vårväder!). promenerade bland annat, snabbt men rätt planlöst, genom hela stan och hem igen. i drygt två timmar, tills mina ben värkte och jag fick skavsår. ringde min syster och grattade på födelsedagen. lyxbeställde hem indisk mat på kvällen och kollade trash-tv i sängen. sov till halv tolv idag och kände mig äntligen utvilad för första gången på länge. idag har vi varit på encantsmarknaden (skörd: tre tavlor för sammanlagt 12 euro) i närmast orkanblåst, lagat gryta till lunch och sen sovit siesta båda två, med två katter i fotändan. kvällen är ett tomt blad, kanske ska kamma mig en aning och höra av mig till nån.

Lista med stort L

har fyllt i den här längs med hela dagen - sa länge att jag inte längre ens minns var jag kopierade den fran. bra avslappning i jobbpauserna, roligt att fylla i, men rätt trakigt att läsa misstänker jag (varför är listor sa mycket roligare att skriva än att läsa?)

1. Hur gammal är du? trettiotre.

2. Hur gammal känner du dig? jag känner mig nog som det ungefär. eller vad som helst mellan 28 och 34 egentligen.

3. Vad har du gjort i dag? försökt stiga upp ur sängen ett bra tag, druckit kaffe i sängen, duschat, gatt till jobbet väldigt sent, läst igenom de senaste dagarnas mail, gjort en sista revision av en projektansökan.

4. Vilken film såg du senast? bernie. den var riktigt dalig, se den inte. 

5. Vem ringde du senast? antingen min kille eller min chef.

6. Är du besatt av någonting? njäe.

7. Är du rädd för blod? har blodfobi. främst för öppna skärsar, men även för blodgivning, blod pa tv etc. kommer alltsa tyvärr aldrig lyckas ge blod, blir helt svag i armarna bara jag tänker pa det. 

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? är pa kontoret som jag delar med tre andra (en av dem är dock aldrig här). det är ganska gratt och trist, men vi har ett stort fönster mot en lagstadieskolgard där kidsen precis tränade nan slags sang/dansgrej. generellt ackompanjeras arbetet av ljud därifran hela dagarna (man vänjer sig). jag är tydligen totalt ointresserad av att dekorera min arbetsplats sa den är rätt avskalad men nagot rörig pga för mycket papper. 

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? olof palme, ingvar carlsson, carl bildt, göran persson, per albin hansson

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? bara för att kolla om per albin verkligen hette just per albin. och det gjorde han ju. det lät sa konstigt i mina spanskifierade öron. 

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? den är nog rätt blandad och färgglad, men antagligen varianter av blatt. och rätt mycket svart. 

12. När vaknade du i dag? sent. vid tjugo över nio kanske, pga kom hem fran jobbresan sent igar kväll.

13. Vilken är din favorithögtid? ingen, eller semestertider överlag om det räknas. 

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? faktiskt ingen annanstans än barcelona just nu -  är alltid nykär i staden efter att jag har varit borta nagra dagar (och i synnerhet när jag atervänder till en solig och mild vinter här efter iskyla i annat land)

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? har ingen hatplats som sa, men t ex warszawa känner jag inget behov av att aka till igen. 

16. Hur vill du tillbringa din pension? har extremt svart att föreställa mig mig själv som gammal, men helst bade i en mysig lägenhet i barcelona (pensionärer verkar ha sa mycket mer socialt liv här - ser mig sitta pa kvartersbaren eller pa ett torg och lösa korsord och prata med nan bekant som strosar förbi da och da) och i ett hus pa landet varsomhelst. behöver nog börja spara pengar för att lyckas med det. 

17. Vad lyssnar du på just nu? min kollega som pratar i telefon.

18. Har du någon gång brutit ett ben? nein.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? kaffe, sojayoghurt, mandariner, vegoburgare, tryffelsalt.

20. Vem är din favoritkändis? tina fey.

21. Vad är du på för humör just nu? trött och ganska lugn och avslappnad, lite diffus oro i magen, men generellt pa rätt bra humör.

22. Vilka världsdelar har du varit i? europa och afrika. har aldrig prioriterat pengasparande för langresor och med min nuvarande kassa lön ligger jag snarast pa minus varje manad. 

23. Snarkar du? ingen har klagat hittills. 

24. Vilka yrken har du provat på? tryckeriassistent, au-pair, löneadministratör, telefonförsäljare (för inkommande samtal)/kundtjänst, projektkoordinator, research assistant.

25. Hur går du helst klädd? bekvämt. mestadels antingen klänning och lös tröja eller jeans och stor skjorta. 

26. Vilket stjärntecken är du född i? vag.

27. Vilket är ditt favoritgodis? gott och blandat pga veganvänligt. eller lakrits i alla former.

28. Vad sa du senast? nat till min chef per telefon, antagligen hejda. 

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? alla sprak. 

30. Vad har du på dig just nu? en kanske lite väl hipsteraktig men väldigt fin skjorta som jag snodde ur min killes garderob. lagom luftig till tighta bla jeans. svarta, mycket slitna skor (som heter nat speciellt men minns inte vad? typ kostymskor men med detaljer)

31. Vilken är din favoritaffär? bokaffärer generellt, helst gamla genuina, men la central funkar ocksa.

32. Vad har du för storlek i kläder? generellt s/36, men köper oftast större pga gillar löst ovantill. sorgliga 34 i byxor dock, har noll höfter. 

33. Vad har du i dina fickor? nada.

34. Vad köpte du senast? lite matprodukter pa ett österrikiskt gourmet-spar. 

35. Hur många gånger har du flyttat? ska jag orka räkna efter? okejda: fran hyreshus i liten by till hus i annan liten by när jag var 8. till wien som 18-aring, sen till stockholm nagra manader senare. bodde rätt länge i studentkorridor pa lappis tills jag fick en egen studentlägenhet i vasastan. därifran flyttade jag till barcelona en sväng (eixample) och sen tillbaks till vastastan en sväng till (men det räknar jag inte som flytt eftersom jag bara hyrde ut lägenheten tillfällgt) innan jag flyttade till barcelona permanent. här bodde jag först cirka ett ar i sant antoni med I & L, sen i eixample med S i ett halvar tills ägaren till lägenheten insag att han själv ville bo där och slängde ut oss hipp som happ... S flyttade ihop med sin tjej och jag flyttade mina saker till mitt ex (som nu är min kille igen och for ever and ever osv) och akte hem över sommaren. när jag kom tillbaks flyttade jag tre ganger pa nagra manader: först till en lägenhet delad med en galen kattkvinna ocksa i eixample, och efter det till en lägenhet delad med en tjej med barn pa gränsen till raval. trivdes där, men rakade hitta en lägenhet jag hade rad att bo ensam i sa flyttade igen, till poble sec, nästan uppe pa montjuic. en liten fuktig lägenhet med en galen hyresvärd som bodde ovanpa (kliniskt konstaterat galen tillochmed, eller kanske inte galen, men rätt svara mentala problem hade han och levde därför pa att hyra ut delar av ett hus som hans föräldrar hade köpt till honom - vilket jag ju tyvärr ju inte visste när jag flyttade in). där bodde jag i ett ganska hemskt ar pga obligatoriskt i kontraktet, tills L flyttade tillbaks till stan och vi hyrde en lägenhet tillsammans nagra gator längre ner. hon träffade en kille bara nagon manad efter att vi flyttat ihop och flyttade ihop med honom nagra manader senare sa jag hyrde ut ett rum till en polsk tjej. efter att hon hade flyttat till en egen lägenhet nat halvar senare bodde jag ensam igen. bodde där sammanlagt i över 1.5 ar tills jag drabbades av en vattenläcka och samtidigt fick ett erbjudande att hyra ett par kompisars lägenhet billigt, sa jag flyttade igen. den nya lägenheten lag i guinardo och där bodde jag i ett knappt ar innan jag och el hombre bestämde oss för att flytta ihop och där har jag bott i ca 1.5 ar nu. sa, tretton (13!) ganger tydligen, mestadels by public transport/moped/till fots/snälla vänner med sma bilar. det är först nu jag har börjat samla pa mig möbler, böcker, och andra saker.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? mojäng för att avsaltifiera havsvatten, kniv, tjock bok

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? kvälls. fast pa senare tid varken eller. 

38. Senaste filmen du såg på bio? the master. den var lang och trakig. 

39. Har du blivit sydd någon gång? nope.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? japp, uppvuxen pa en ö.

41. Vad åt du till frukost?  en kopp kaffe, en sojayoghurt.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? läste genusvetenskap, hade halvt ihop det med en stilig man, var fortfarande kär i en annan. var typisk popflicka men med dreads som jag klippte av vid den här tiden (eller om det var ett ar tidigare?) och blev kortharig. var rätt aktiv i djurrättkretsar men behövde en paus fran allt och nagra manader senare fick L mig att lova att hänga pa till barcelona en termin (som blev ett ar) efter sommaren. 

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? kör inte bil.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? fick kaffe pa sängen imorse, fast det far jag i och för sig nästan alla dagar.

45. Var lägger du din mobiltelefon när du sover? pa ett bord bredvid sängen.

46. Vad var det sista du åt?  ett äpple alldeles nyss.

47. Vem är världens vackraste kvinna?  antagligen nan helt okänd människa

48. Är du blyg? ja, väldigt, men kan nuförtiden tvinga mig rätt bra att inte vara det om jag har en bra dag.

49. Vilken var den sista konserten du var på? en konsert pa en bar för tva veckor sen, ett lokalt band och ett ungerskt.

50. Vad heter du i andra namn? johanna.

51. Har du varit med om en bilolycka? nej.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? oui.

53. Vilken är den roligaste träningsformen? badminton/pingis. 

54. Har du några husdjur? ja, tva katter.

55. Vill du gifta dig? har inget större behov av det, men sade ja nan gang när min kille fragade pa fyllan sa antar jag skulle kunna tänka mig det. fast med litet spontant bröllop i sa fall, bara vi tva typ. 

56. Var växte dina föräldrar upp? faktiskt i helsingfors bada tva mestadels, fast mamma i de fina kvarteren och pappa i arbetarkvarteren.

57. Har du någon gång ringt polisen? inte vad jag minns. 

58. Har du svenskt ursprung? finskt ocksa.

59. Har du, eller har haft, något smeknamn? inget sadär generellt som används av manga personer. 

60. Vilka är dina största svagheter? blygheten, och att den gör att jag kan verka sa himla 'above all' liksom fastän jag inte känner sa; rädslan att lata nya människor lära känna mig (frustrerande att det tar tusen ar för mig att släppa in folk eller bara visa att jag faktiskt vill hänga med dem - är väl iofs till en viss del relaterat till blygheten); kontrollbehovet som skapar onödigt mycket oro och angest och tankar pa de kommande dagarna/veckorna.