Nu har jag ändå ammat en gång per natt de senaste nätterna. Men poquito a poco verkar det som att vi håller på att sluta.
On another note går det riktigt bra att jobba hemifrån. Idag har jag suttit i vårt kaosrum (rummet som vi hade tänkt ha som gästrum men som nu innehåller: 2 stora garderober, en stor spegel, en bänk full med kläder, en motionscykel, en byrå, samt en jättestor trasig tavla, och således mest tjänstgör som klädkammare) eftersom I behövde sin stationära dator i vårt hemmakontor. Jag har koncentrerat mig överraskande bra här eftersom det känns som en konstig liten cell där datorn är det enda att egentligen fokusera på. Dock dyker det upp nya små arbetsuppgifter hela tiden (mest i och med att jag håller på och rekryterar till en extratjänst för att hjälpa oss de kommande månaderna och det är ju en del pyssel med att screena CVs, svara på mail osv), och jag har inte alls hunnit så långt som jag hade tänkt i mitt rapportskrivande. Men men, jag har i alla fall fått en paus från kontoret. Imorgon jobbar jag också hemma, och sen är jag ledig i fyra dagar!
Och, bäst av allt, min kille, som har varit halvt deprimerad en tid och helt under isen de senaste dagarna (vi hade precis börjat prata om att han kanske skulle behöva gå till läkaren för att få nån antidepressiv medicin eftersom det började kännas helt ohållbart), mår plötsligt mycket bättre. Vilket i och för sig har fått både mig och honom att fundera på om han kanske har nån slags lätt bipolär problematik, när det liksom bara svänger så snabbt - i och för sig klickade det till och svängde åt rätt håll pga ett positivt jobbmail, så kanske är han bara hyperkänslig och lätt utbränd och därför lättpåverkad av yttre grejer just nu. Hursom, vi kanske får hålla lite koll på såna mönster, men just nu uppskattar jag i alla fall extremt mycket att ha en kommunikativ aktiv partner igen. Och jag känner mig också rätt pepp på livet.
