mierda mental

gud vad jag är trött pa rapporten jag haller pa med. skulle vara beredd att ta vilket jobb som helst som inte kräver nagot som helst analytiskt perspektiv. i just don't have it in me right now. känner mig enbart seg och korkad. fick psykbryt häromdagen efter att ha gatt igenom halva rapporten med min chef och insett hur mycket jobb jag har kvar. är liksom inte van att inte fa reaktionen "jättebra!!!". inser att jag har vissa problem med min självkänsla. känns ju sadär att bryta ihop (obs! väl hemma, inte pa jobbet) enbart för att en inte har presterat helt perfekt en enda gang. men intressant att inse det ocksa, att det är sa det är, att jag under min uppväxt framförallt blev värderad utifran prestationer och inte för den jag var, och sa har jag liksom levt vidare, och värderat mig själv. det gick sa langt att jag satt pa badrumsgolvet och storangestgrät och mer eller mindre var övertygad om att jag är en helt värdelös människa. som tur var lyckades jag fa ur mig det till I, medan jag snorade ner hans famn och han fick mig att atminstone en aning tro pa att jag inte är hemsk (även om jag kanske inte sträckte mig sa langt som till att tro pa att jag är "maravillosa"). ok, helt klart en stor del preggohormoner och total energibrist som spelade in, men kanske det är dags att ta itu med all gammal psykskit en gang för alla?