jobb vs bebis

hepp, då var det bestämt: 1 maj börjar jag jobba igen (börjar ju fint med en ledig dag). kommer kännas MYCKET hårt att lämna ifrån mig kiddet till en främmande människa om dagarna - får lite ont i magen bara jag tänker på det - men lyckas i alla fall snika åt mig två månader längre ledigt än vad staten ger en i det här landet. och en 6-månaders bebis känns aningen mer stabil än en 4-månaders. och ska bara jobba 25h/vecka. det blir säkert en helt lagom fördelning av jobb och barnhäng, men ändå, usch usch usch vad tiden går snabbt och usch usch usch vad jag är avundsjuk på den svenska föräldraledigheten. skulle jag bara få lämna över ledigheten till barnets far vore det ju a piece of cake, men att nån som varken är pappan eller jag ska tillbringa ett antal timmar per dag med min fina lilla pytteson, nä, buuu, börjar nästan gråta nu. gnyl. men men, det är bara att hitta den bästa tänkbara nannyn, bita ihop och tänka att på det här sättet får han ju en till viktig person i sitt liv och fler, förhoppningsvis bra, influenser (har kanske en nepalesisk kvinna på gång som bland annat tydligen ger mycket uppskattade - av bebisarna - bebismassager).

baby baby baby

madre mia, har visst inte uppdaterat sen roy föddes?! han anlände ju exakt en månad efter det senaste inlägget skrevs, åtta dagar före bf. och här sitter jag nu, 3.5 månader senare med en sovande bebis på mig och skriver med ett finger på ipaden. han sover sällan någon annanstans än på mig eller i en rullande vagn så det jag gör mest är att promenera omkring på gatorna alternativt agera mycket stillasittande bebismadrass i soffan. nåja, de båda aktiviteterna kompletterar ju varann bra i alla fall.

för övrigt är han världens finaste, speciellt när han skrattar högt vilket han gör ofta nuförtiden. och när han babblar på i dialog med oss eller sina leksaker. häromdan rullade han över från mage till rygg och han vill helst stå i ens famn. han är social, nyfiken på allt och alla och oftast glad. hans favoritleksak är en rosa elefant som spelar somewhere over the rainbow och jag smälter totalt när han får syn på mig på håll och ler stort. fast i vissa stunder av ändlös övertrötthetsgråt hängande på min kropp som dansar dansar dansar omkring i hopp om att han ska ge sig och släppa in sömnen är jag beredd att sälja honom till högstbjudande. de där dagarna med alldeles för lite sömn i kroppen och då jag tillfälligt har glömt det som en måste komma ihåg och som hindrar en från att gå över gränsen till galenskap: det här varar inte för evigt. en dag, snart, är han inte lika hundraprocentigt beroende av mig och min kropp för sitt välmående. amningen funkar bra, det är oftast mysigt och han växer som ogräs (föddes som en pyttig 2.7-kilos), men det ska onekligen bli skönt när vi börjar mata i honom lite annat och kan dela mer på omhändertagandet.

skriver mer nån annan dag när jag kan använda mer än ett trött litet finger, det går så frustrerande långsamt.