jag kanske bara är världens sämsta löneförhandlare

det blir rätt dålig stämning när ens timökning innebär att ens arbetskompis arbetstid kommer att dras ner när hon kommer tillbaks från sin tjänstledighet som hon snart ska gå på. tycker det är så obeskrivligt unket av min chef att göra så. att min enda chans att få lite högre lön ska gå ut över någon annan. hon kan vara rätt så... hmm, how should i put it... manipulativ: hon kan till exempel säga åt min jobbarkompis att jag har sagt en sak och vice versa och gillar därför inte att vi pratar om sånt här, vilket vi såklart vi gör, vi har ju bara varandra där, och det blir så sjukt när vi jämför: "men hon sa att du hade sagt..." "va? nä, det har jag aldrig sagt...". det sjukaste är dock att chefen själv tror på det hon säger. jag skulle aldrig kunna övertyga henne om att jag verkligen aldrig har sagt nåt sånt åt henne, utan när hon väl har fått för sig en sak är det så (hon påstår alltså till min jobbarkompis att jag har varit på henne och bönat och bett om att få mer timmar när det i själva verket var hon som tog upp det en gång och jag då sa "ja, men det vore bra, det har jag också tänkt på").

jävla land och jävla arbetsmarknad och jävla snåljåpar. 

jag ska alltså för det första vara så himla nöjd över att de faktiskt fixar ett kontrakt till mig (har jobbat utan, som ofrivillig frilans, tills nu), och ett kontrakt som forskare tillochmed (wooow). så ska jag vara nöjd för att jag får gå upp i arbetstid till nästan heltid vilket jag desperat behöver för att hinna med allt när vi har två projekt istället för ett, och ännu mer desperat pga pengarna. sen ska jag vara nöjd med min lön som alltså är bra mycket lägre än t ex det utbildningsbidrag som jag skulle få i sverige under första året som doktorand ("ja, det är absolut en vettig lön, jag vill att du ska känna dig nöjd med den för annars kommer det inte att funka").

ja, det är säkert jävligt priviligierat att få jobba med forskning och nåt som jag faktiskt har utbildat mig till. men, jag har tjänat bättre på totalt okvalificerade jobb med noll ansvar, det är det allra sjukaste. dvs vi kan inte bara skylla på att lönenivån i det här landet är låg och har sjunkit i och med krisen. 

nej jag ångrade mig, det allra sjukaste är att min chef tydligen inte tycker jag förtjänar en högre lön trots att hon påstår att hon är hur nöjd som helst med arbetet jag utför. det suger fan i mig mest av allt. nej, det här: att hon nästan nästan lyckas få mig att tro att jag inte förtjänar mer.