p.s.

kan inte andas pga dödsförkylning. far nästan lite panik. har legat hemma i sängen i fyra dagar, men idag var jag tvungen att kravla mig iväg pa jobb pga deadline pa fredag.

hur ofta kan man egentligen snyta sig utan att ens kontorskompisar dör irritations-/äckeldöden? kan ju inte springa pa toa varje gang jag behöver snyta mig, men har sjukt nog fortfarande inte snappat upp vad som gäller i den katalanska/spanska kulturen för snytning i offentliga sammanhang (antagligen eftersom jag nästan aldrig har snuva annars när jag är förkyld - men nu: hej svullna slemhinnor och värkande bihalor).

!

shit, märkte precis att det var nat som var lite ivägen när jag böjde mig ner fran stolen jag sitter pa för att plocka upp min väska fran golvet. en mage!

igar var det hormoncirkus hemma hos oss, men faktiskt inte pa grund av mig, utan I's syster som är pa besök och har superbebins kusin i magen. skönt att kunna (eller i alla fall försöka) trösta nan annans totala gratbreakdown for a change. allt har liksom en tendens att bli minst tio ganger uppförstorat inne i hormondimman. när tararna hade torkat ältade vi lite bada tva om var absoluta mardröm: att bli sana som BARA pratar om vara kids och inte är intresserade av nagot annat. vi far se hur det gar med det. sen dök den andra systern upp och jag spontanlagade middag at oss alla eftersom I jobbade till sent. kände mig ytterst storasysterlig.

för övrigt: imorse fick jag fina nyheter om ännu fler bebisar som kommer födas innan aret är slut. yay!

skolk

kände mig inte helt stabil igar sa efter tva timmars jobb skyllde jag pa gravt illamaende och gick hem. man far göra sa ibland. är aningen mer utvilad idag, men räknar ner minuterna tills jag far ga hem (40 just nu).

mierda mental

gud vad jag är trött pa rapporten jag haller pa med. skulle vara beredd att ta vilket jobb som helst som inte kräver nagot som helst analytiskt perspektiv. i just don't have it in me right now. känner mig enbart seg och korkad. fick psykbryt häromdagen efter att ha gatt igenom halva rapporten med min chef och insett hur mycket jobb jag har kvar. är liksom inte van att inte fa reaktionen "jättebra!!!". inser att jag har vissa problem med min självkänsla. känns ju sadär att bryta ihop (obs! väl hemma, inte pa jobbet) enbart för att en inte har presterat helt perfekt en enda gang. men intressant att inse det ocksa, att det är sa det är, att jag under min uppväxt framförallt blev värderad utifran prestationer och inte för den jag var, och sa har jag liksom levt vidare, och värderat mig själv. det gick sa langt att jag satt pa badrumsgolvet och storangestgrät och mer eller mindre var övertygad om att jag är en helt värdelös människa. som tur var lyckades jag fa ur mig det till I, medan jag snorade ner hans famn och han fick mig att atminstone en aning tro pa att jag inte är hemsk (även om jag kanske inte sträckte mig sa langt som till att tro pa att jag är "maravillosa"). ok, helt klart en stor del preggohormoner och total energibrist som spelade in, men kanske det är dags att ta itu med all gammal psykskit en gang för alla?

spansk föräldraledighet

som sagt, den spanska föräldraledigheten är fyra manader lang. förutom de sex första veckorna, som är obligatorisk vila för mamman, kan den delas mellan föräldrarna (vilket jag tyvärr inte har hört talas om nagon som har gjort). jag har erbjudit min kille att ta atminstone en manad, sa att han ocksa far chansen att vara hemma med kiddet, men inte ens han som sjukt gärna skulle vara hemma, kommer att göra det, pa grund av klimatet pa arbetsplatsen. ingen har nagonsin gjort nagot sadant och jag tror tyvärr att det gäller för majoriteten av arbetsplatserna i spanien. pa ett personligt plan är jag kluven: jag antar att jag kommer att vara tacksam för den tid jag far vara hemma och tror inte jag skulle vilja börja jobba efter tre manader igen. a andra sidan skulle jag verkligen verkligen vara beredd att offra mig för att, om än bara pa ett symboliskt plan (halla, jag skulle ända vara hemma 3/4 av tiden och han enbart 1/4), bidra till lite mer jämställdhet i det här landet och i vart förhallande till barnet. jag vill absolut inte bli den där mamman som vet allt om barnet och som har en kille som är lite clueless och "sitter barnvakt". nej tack. jag kan i alla fall trösta mig med att han har väldigt bra hand med bebisar och tog hand om sin nyfödda lillasyster rätt mycket fran det han var tretton (hej festande hippieföräldrar!) sa risken är förhoppningsvis rätt liten att han blir den där barnvaktspappan. hur vi ska fixa det när föräldraledigheten är slut tar vi nagon annan gang. 

pop

förresten, var pa mycket fin konsert i helgen: robert forster fran go-betweens spelade med nagra lokala förmagor pa nan slags kombinerad litteratur/musikfestival. han var precis lika stilig som jag hade anat. on another note tror jag att jag skippar primavera sound i ar. pga ett: det är dyrt. tva: allt jag vill se krockar. tre: det jag helst vill se är sent och jag litar inte helt pa min förmaga att halla mig vaken nuförtiden. fyra: det är faktiskt rätt irriterande att befinna sig bland fulla människor i rätt manga timmar när en själv är helt nykter. fem: min ständiga parhäst kommer inte i ar. sex: dvs skulle antagligen mest irra omkring ensam, och att irra omkring ensam, trött, gravid, nykter och dessutom missa hälften av vad en vill se pga krockar känns inte helt värt det. dock: om jag kan snika mig till en gratisbiljett pa nat sätt kommer jag att ga.

stimuli

har precis firat mitt perfekta blod med att beställa en prenumeration av fronesis. hepp! känner äntligen att jobbet inte tar sa fruktansvärt mycket hjärnkraft att jag faktiskt kanske orkar läsa nat at det akademiska hallet även utanför det. och har tackochlov kommit igang med min läsrytm av vanliga böcker igen ocksa, efter förra arets totala dipp med enbart 26 lästa böcker (ja, jag skriver upp dem). en maste antagligen kämpa lite med att halla hjärnan igang under graviditet och föräldraledighet (ooh, dessa oändliga 4 manader av ledighet - men lat oss tala om det nan annan gang). 

barf

spydde för övrigt imorse. trodde jag var klar med det nu?! hunger, dalig sömn samt gynekologfobi (helt i onödan - behövde inte strippa av mig ett enda plagg under dagens besök) probably did it.

superbebisar och ninjakatter

yipppiieee, perfekta resultat pa blodprovet (har alltsa varken aids eller hepatit b!) samt kub-testet. el bichito gar numera under det nya namnet superbebin. dock har jag tydligen aldrig nagonsin haft toxoplasmos, sa stackars I far fortsätta tömma kattladan i sisadär ett halvar till. 

pa tal om katter har det börjat komma en ninjakatt till var terrass om nätterna. misstänker att det är en ung, löpande hona, som är sapass vig att hon lyckas ta sig över det drygt 2 meter höga bambustaketet som utan problem haller vara katter pa rätt sida. hon för sant liv att hon tydligen lyckas halla halva huset vaket - igar kom en granne och knackade pa och undrade om det var var katt... ingen verkar veta var hon hör hemma. troligtvis nagra terrasser längre bort, dvs ett helt annat hus. förhoppningsvis tar ägarna sig i kragen snart och antingen kastrerar henne eller atminstone ser till att hon inte kan smita iväg. skulle tippa pa att hon är utomhus nattetid för att inte störa deras högt värderade nattsömn...