för övrigt sitter jag mest och funderar på kombinationer namn + mellannamn. i spanien har man ju inte mellannamn, men däremot två efternamn. I tycker det är fånigt att krångla till det med extranamn som ändå inte används, medan jag tycker det är en fin möjlighet att få in nån slags liten referens till rötter eller viktiga människor. till exempel: kiddet kommer troligtvis att ha ett förnamn som är rätt internationellt och svårplacerat i nån specifik nationell kontext. det första efternamnet, I's, är spanskt och normalt, medan mitt är finskt och konstigt. alltså saknas något svenskt i namnet. dvs ett utmärkt tillfälle att slänga in ett svenskt namn från nån gammal släkting. eller, vilket jag också är sugen på, en nära familjeväns namn, en klok kvinna som dog för några år sedan och som aldrig fick några egna barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar