Hej och halleluja. Så här vid nästan två års ålder har barnet slutat äta på natten! Jag hoppas verkligen att jag inte jinxar det nu, men det har gått väldigt många nätter då han bara har vaknat en gång, jag har då lyft över honom till vår säng och han har sen sovit där utan att vakna resten av natten. Tänk att det liksom löser sig av sig själv så småningom sånt där. Förra helgen var vi bortresta tillsammans jag och hans far och R var hemma med sin farmor och sov utan nån av oss för första gången och det hade också gått hur bra som helst. Han ammar fortfarande på morgonen och på kvällen men det är helt fine by me.
Jag sov dock som en kratta natten då vi var borta. Mest pga pressen att somna och sova ut. Det gick bara inte. Jag somnade kanske vid 3. Vaknade vid 7. Den extra timmen gav mig ju i alla fall 5 timmars sömn, men ändå, jag hade snarare tänkt mig 12 och att vara en helt ny människa den här veckan. Det kan jag inte säga att jag är. Stressnivån och tröttheten är tyvärr samma som innan helgen, men jag kämpar på och framförallt försöker jag klämma in en stunds qi gong varje kväll (lyckas cirka varannan) för att sprida lite ro i den här trötta kroppen. Mer och mer hippie för var dag som går.
Nu ska jag springa till tåget, åka hem och äta lunch, samt gosa med R och sen möta upp med hans faster och kusin och gå och köpa grejer till kusinernas födelsedagsfest i helgen.
