min killes systers kille är i stan pa jobb och ska bo hos oss hela veckan.
ännu ett asocialt erkännande: jag tycker det är skitjobbigt att ha folk boende hos mig. den närmaste familjen och nära vänner är saklart en sak, ni vet, sana en har delat bostad med eller hängt med dagar i ända och som redan vet att de inte bör försöka prata med en innan morgonkaffet. men lite mindre bekanta eller vänners vänner - de stör hela min tillvaro, jag blir pa helspänn av att inte veta när de kommer att komma hem, om vi kommer att krocka i badrummet, av blotta tanken pa att tvingas till smaprat i min egen trygga fristad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar