twölf

fick mitt lystmäte av socialt liv igar, med födelsedagslunch för I's bästis M, där vi befann oss 6 vuxna och en bebis mellan klockan 14 och 20. det blev rätt mycket gravidsnack. känner mig inte helt tillfreds med att sta i centrum och känner dessutom att jag later helt oinspirerad när jag pratar om graviditeten, men det beror nog mest pa att jag inte vill ta ut nat i förskott. om allt ser bra ut pa ultraljudet pa torsdag ska jag försöka ändra attityd och tro pa att det här faktiskt kommer att hända. sen känns själva graviditeten sa tradig ocksa, vill ju bara att tiden ska hoppa fram sa att jag far träffa vem det än är som gömmer sig därinne. kanske känns mindre segt sen under nagra manader med en tydlig magkula (men som inte har vuxit sig för stor och jobbig än), när en slipper ga omkring och bara känna sig trött, kymig och svullen utan att det egentligen syns nat pa utsidan. 

tolv veckor idag alltsa (yay!), men som sagt, haller andan tills pa torsdag, sen far det bli officiellt. 

hulken

kall pumpasoppa (med krämkonsistens) gick verkligen inte ner som lunch. pinade halvt spyhulkande i mig cirka fem skedar innan jag fick ge upp och ga och hälla ut skiten. vill ha tillbaks min aptit nu, por favor. vill liksom inte ga ner i vikt (har säkert redan gjort). tröstar mig i alla fall med att det verkar vara sa att bullen tar det den behöver för att växa, att det bara (bara och bara..) är min stackars kropp och energiniva som blir lidande. och nästa vecka räknar jag med att bli pigg och frisk och sadär helt full av magisk jävla glow. visst är det sa? räknar ner dagarna. 

ropita

maste säga att det verkligen är behjälpligt att normalt föredra over-size i klädväg. har hittills inte behövt börja klä mig pa nat mystiskt sätt för att dölja magen som svullnar upp rätt rejält pa eftermiddagarna. dock, vagar inte ta pa mig mina favoritjeans eftersom jag är rädd att jag inte lyckas stänga dem efter lunch. hence, klädkris i stort sett varje morgon ända. nästa vecka, när jag har fatt lön och (peppar peppar) passerat tolv veckor och förhoppningsvis fatt se en levande liten krabat pa ultraljud, ska jag fa köpa mig nat nytt. 

bla bla blaj

dagens möte har hittills blivit uppskjutet tva ganger. sant där ganska typiskt pa mitt jobb. är aningen rädd att jag kommer att somna när det väl blir av vid klockan 17. 

för övrigt är jag rätt oinspirerad. börjar bli lite sugen pa socialt liv igen efter att ha varit ytterst asocial de senaste veckorna. har liksom stängt in mig i min egen trötthets- och illamaendedimma och väntat pa att tiden ska ga. I har dessutom jobbar ohemult mycket, sa jag har knappt sett röken av honom ens, förutom en stund pa morgnarna innan jag springer pa jobb. ska se till att det blir en lunch med nat trevligt folk i helgen i alla fall. min trötthet passar som hand i handske för att umgas över lunch istället för pa kvällen (bara jag inte har hunnit bli för hungrig sa jag är pa väg att spy/svimma/kombination av de föregaende).

ah vad trakig jag känner mig. 

vill sova nu tack

trodde den värsta tröttheten hade gatt över, men den slog till igen som en cementvägg nu efter lunch. har dessutom lyckats spilla apelsinjuice över hela mig. fyi ser apelsinjuice med fruktkött väldigt mycket ut som spyor när det torkar. jag som tog pa mig bade byxor och skjorta right out of the torktumlare imorse. dock, det mesta hamnade pa jackan som jag egentligen inte behöver. turisterna gar redan i shorts och t-shirt.

för övrigt: fyra veckor utan kaffe. sex veckor utan alkohol (obs, skulle inte komma ihag vilken dag jag drack min sista öl om det inte hade varit pa yo la tengo-konserten). borde en inte känna sig helt underbart detoxad da?

mer spyor, trötthet och jobb. livet för närvarande alltsa.

var hemma fran jobbet igar, pga förkyld samt hade sovit sjukt daligt, vaknade som i en dimma och pa riktigt pissigt humör. gick fran att skrika pa katterna till att störtgrata över jobbstress pa tva sekunder. I mer eller mindre ordinerade mig att stanna hemma efter att jag hade snyftat med huvudet i hans famn en bra stund (efter att ha varit sur pa honom eftersom han hade väckt mig när han kom hem sent). sedan grät jag till det mesta under hela dagen. samt sov ett tre-timmarspass, totalt utslagen pa eftermiddagen, efter att ha jobbat en del fran sängen under förmiddagen. det var faktiskt första dagen av sana extrema humörsvängningar. trodde jag skulle vara mycket mer humörpaverkad av hormonerna, men oftast märker jag av det bara i form av lite sämre talamod (muttrar rätt ofta saker pa svenska till folk som till exempel röker cigarr pa gatan eller som bara gar langsamt eller pa fel ställe, dvs där jag ska fram. inte tecken pa sympatisk människa, nej. men cigarrök borde fanimig förbjudas. haller pa att spy i närmsta papperskorg varje gang jag känner lukten). 

idag är jag ensam pa jobbet och gör inte manga knop. önskar jag hade nat mekaniskt att pyssla med, men det jag verkligen behöver göra är att leta statistik till en väldigt intressant men extremt omfattande rapport. men, har redan letat upp allt lättfunnet, och min hjärna pallar inte riktigt med sant den maste räkna ut pa egen hand. inte idag i alla fall. försöker salunda bygga resonemang kring det jag har hittat, men inte heller det gar sadär vansinnigt smidigt. är inte alls förtjust i att skriva med utgangspunkt i kvantitativa data. 

borde ga ut och shoppa lite frukt att äta. spydde upp frukosten imorse cirka tva minuter efter att jag hade ätit den. oh yeah.

hej hypokondri, hej blodfobi!

har blivit tappad pa blod idag, för bland annat aids-test och kub-test, allt i en salig röra. sitter och hypokondrerar mig och tänker pa att jag ju faktiskt aldrig har aids-testat mig. det kanske var pa tiden. antar att de ringer om jag har aids?

för övrigt var jag sa nervös för blodprovet (hej blodfobi!), att jag vaknade av mig själv klockan 05.45 imorse. själva provtagningen gick dock bra, pa nagot av en löpande band-princip med minst fyra halvnedfällda britsar i samma sal och säkert trettio personer i väntrummet. tittade stint at andra hallet och tänkte pa katterna och I. han hade följt med för att halla handen, men i sista stund bestämde jag mig för att det fick vara nan gräns för min barnslighet, sa han fick snällt stanna i väntrummet, och katterna hemma. 

pobre

för övrigt är det den fjärde i månaden och jag har 150 euro kvar av min lön efter påskledighetens alla utsvävningar. å andra sidan har jag en ny röd väska från vegetarian shoes, två nya skjortor och en ny tröja. 

(hade det här varit för 10 år sen hade jag tyckt att jag hade lyxigt mycket pengar kvar att leva på. men, en skaffar ju sig lite andra vanor genom åren.)

får bli linssoppor och kikärtsgrytor framöver.

vacuum

nysa, spy, nysa, spy. närå, har bara spytt en gång idag, men nyst cirka tusen. tog med mig nån slags förkylning hem från estocolmo. påsken var fin, men herregud så trött jag var. sista kvällen var vi ute och träffade folk till klockan 1. det kändes helt sjukt sent och tog ut sin rätt dagen därpå när jag närapå började gråta på grund av en inte alldeles supersympatisk expedit. skönt att ha nåt att skylla på i såna lägen. nu är jag tillbaks på jobb. igår var jag faktiskt förvånansvärt effektiv, men idag går det trögare. har gjort alla icke-krävande saker för dagen och där tog det liksom stopp. längtar hem till sängen. tre och en halv vecka kvar till tolv veckor. då ska man tydligen bli mindre trött, mindre illamående, och framförallt mer lugn. just nu är det mest vacuum och day by day.