pigghet och avund

har äntligen blivit helt frisk och tillochmed någorlunda pigg! vilken skillnad det gör, att inte känna sig trött och värkande hela tiden. har börjat ta nya vitaminer med en gnutta ginseng, jag tänker att det kanske faktiskt har hjälpt.

igår fick jag veta att min killes lillasyster är gravid. min första reaktion var att, närapå gråtfärdig, utbrista "det är inte rättvist!" (min kille på telefon från madrid där han var under dagen: "allt kommer i sinom tid!" avundsvärd inställning, men han slipper ju känna allt i kroppen varje jävla månad). lyckligtvis var jag precis på väg in i en biosalong för att se dokumentären om marina abramovic, så lyckades hålla tillbaks de tarvligt missunnsamma (eller kanske snarare avundsjuka) tårarna, koppla bort allt totalt under filmen (fin, se den!) och svänga om hjärnan rejält, till att vara ok med det, och glad för lillasystern (som jag alltså tycker väldigt mycket om, men jag var bara så totalt oförberedd på nyheten) och för amore som ska bli morbror.

...

jobbmötena gick bra, men madre mia vad det tar på att organisera stora tvådagarsmöten - så många små logistikbitar som ska falla på plats. och en chef som mest bara uppmärksammar det en gör mindre bra.

är trött och allmänt nere just nu. undrar om jag kanske är lätt deprimerad. har svårt att se nån mening med någonting och så har det varit ganska länge. förstår inte hur jag ska orka kickstarta jobbveckan imorgon.

igår var vi på konsert - ron sexsmith - helt ok, lite tråkig och monoton, men till slut, som encore, spelade han secret heart. sen, efteråt, tog vi en öl med några bekanta, och jag vet inte, men jag får inte ut så mycket av att umgås med nån alls just nu. åtminstone inte med ytliga bekanta. orkar inte med småprat, känner mig awkward och tråkig. hatar att jag hatar mig själv så mycket just nu. har fastnat i nån slags ond cirkel som jag inte kommer ur. känner mig trött och tråkig så orkar inte träffa folk. att jag inte träffar folk får mig att känna mig ännu mer tråkig. och när jag väl träffar folk vet jag knappt hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om och då blir jag ju verkligen tråkig på riktigt. skulle helst vilja vara ensam hela tiden just nu, men vet att det inte är det sundaste alternativet. min kille lyckas trots allt oftast få mig ur mina cirklar av self-pity och självhat och få mig att skratta istället. längtar ändå ibland tillbaks till tiden då vi bodde i varsin lägenhet och det faktiskt var möjligt att ta en time out och vara själv och bara andas emellanåt.

jobbmiddag

ska strax iväg på den första av två obligatoriska jobbmiddagar med utländska gäster den här veckan. är mycket trött och utarbetad men har åtminstone hunnit duscha, måla naglarna och slappa en liten stund. är rätt ambivalent till jobbmiddagar. fördelar: det kan faktiskt vara någorlunda trevligt ibland. man får gratis mat och vin. nackdelar: man måste sitta och prata med okända (äldre - tror förresten fortfarande jag har lite vuxenfobi trots min höga ålder) människor som man oftast har väldigt lite gemensamt med förutom projektet man jobbar på tillsammans för tillfället (trots det blir det ändå oftast konstigt lite jobbprat?). och så blir man trött till heldagsmötet dagen efter.

skulle lätt kunna gå och lägga mig redan nu, hata spanska middagstider.

jag kanske bara är världens sämsta löneförhandlare

det blir rätt dålig stämning när ens timökning innebär att ens arbetskompis arbetstid kommer att dras ner när hon kommer tillbaks från sin tjänstledighet som hon snart ska gå på. tycker det är så obeskrivligt unket av min chef att göra så. att min enda chans att få lite högre lön ska gå ut över någon annan. hon kan vara rätt så... hmm, how should i put it... manipulativ: hon kan till exempel säga åt min jobbarkompis att jag har sagt en sak och vice versa och gillar därför inte att vi pratar om sånt här, vilket vi såklart vi gör, vi har ju bara varandra där, och det blir så sjukt när vi jämför: "men hon sa att du hade sagt..." "va? nä, det har jag aldrig sagt...". det sjukaste är dock att chefen själv tror på det hon säger. jag skulle aldrig kunna övertyga henne om att jag verkligen aldrig har sagt nåt sånt åt henne, utan när hon väl har fått för sig en sak är det så (hon påstår alltså till min jobbarkompis att jag har varit på henne och bönat och bett om att få mer timmar när det i själva verket var hon som tog upp det en gång och jag då sa "ja, men det vore bra, det har jag också tänkt på").

jävla land och jävla arbetsmarknad och jävla snåljåpar. 

jag ska alltså för det första vara så himla nöjd över att de faktiskt fixar ett kontrakt till mig (har jobbat utan, som ofrivillig frilans, tills nu), och ett kontrakt som forskare tillochmed (wooow). så ska jag vara nöjd för att jag får gå upp i arbetstid till nästan heltid vilket jag desperat behöver för att hinna med allt när vi har två projekt istället för ett, och ännu mer desperat pga pengarna. sen ska jag vara nöjd med min lön som alltså är bra mycket lägre än t ex det utbildningsbidrag som jag skulle få i sverige under första året som doktorand ("ja, det är absolut en vettig lön, jag vill att du ska känna dig nöjd med den för annars kommer det inte att funka").

ja, det är säkert jävligt priviligierat att få jobba med forskning och nåt som jag faktiskt har utbildat mig till. men, jag har tjänat bättre på totalt okvalificerade jobb med noll ansvar, det är det allra sjukaste. dvs vi kan inte bara skylla på att lönenivån i det här landet är låg och har sjunkit i och med krisen. 

nej jag ångrade mig, det allra sjukaste är att min chef tydligen inte tycker jag förtjänar en högre lön trots att hon påstår att hon är hur nöjd som helst med arbetet jag utför. det suger fan i mig mest av allt. nej, det här: att hon nästan nästan lyckas få mig att tro att jag inte förtjänar mer.

pantertanter

det finns i alla fall en som uppskattar att jag är hemma sjuk. sisådär 8 kilo (ja, ÅTTA kilo. han går även under namnet "la pantera") spinnande klump på bröstet gör det dock aningen svårt att få nåt gjort. men det kanske är hans avsikt, att jag verkligen ska vila.

jobbangst igen

min chef lär sucka djupt över att jag fortfarande är hemma sjuk. borde dessutom ha förhandlat om min lön och mitt kontrakt igår, men får ta det på måndag istället. hoppas verkligen inte min sjukdom går ut över det hela, vilket jag inte vill tro, men min chef är inte en sån som direkt förstår sig på bräckliga människor. ska försöka jobba lite hemifrån idag dock.

just nu jobbar jag för övrigt helt utan kontrakt, det är helt galet egentligen, att jag forskar bland annat om ungdomars utsatta situation på arbetsmarknaden och själv befinner mig i en synnerligen otrygg situation med skitdålig lön.

fick i alla fall in min doktorandansökan igår och en kompis mailade mig precis om en ledig tjänst på hans jobb i sthlm som han påstår att jag lätt skulle kunna få (ett område som jag har erfarenhet av men som jag dock tyvärr inte är så intresserad av. plus att jag inte är beredd att rycka upp oss med rötter och flytta norrut riktigt än...).

alla dessa livsbeslut.

katt vs man

tidigt imorse: hör min kille diskutera med gammelkatten om vem som ska få använda badrummet* först: 

katt: miauu?

kille: no, voy yo, voy yo.

katt: miaauuu, miiiaaaauuuuu!

kille: no, nooo, voy yoooo!

katt: MIIIAAAUUUU!

dörr smälls igen. människan har nätt och jämt vunnit.



*gammelkatten kräver att få dricka vatten ur kranen i badrummet varje gång han har ätit och några gånger däremellan. han jamar när han vill ha vatten och igen när han är klar. det är ett evigt springande för att sätta på och stänga av kranen, men vad gör en inte för en gammal señor.

sjukling

vaknade förkyld i måndags, men steg upp så sent att jag inte hann känna efter hur kasst jag mådde innan jag gick på jobb. jobbade sävligt och med frossa i kroppen hela dagen, gick sen hem och bäddade ner mig. var hemma i tisdags. igår gick jag på jobb men gick hem igen vid lunch eftersom jag inte mådde bra och mitt huvud verkligen inte fungerade för jobb. vill inte att samma sak ska hända idag så har stannat hemma.

dock alltså, ett styng av dåligt samvete i magen. fattar liksom inte om jag överdriver mitt sjukdomstillstånd eller inte? svårt att sätta fingret på vad exakt som är fel med mig: har knappt ont i halsen, ingen feber, men har ont i kroppen och är allmänt tung i huvudet. jag försökte ju faktiskt jobba igår och det funkade inte. ja ja, den här veckan är rätt lugn jobbmässigt - lika bra att vila upp mig inför nästa vecka när vi anordnar stort jävla internationellt möte inklusive jobbmiddagar två kvällar (gah).

united freaks ltd

min killes systers kille är i stan pa jobb och ska bo hos oss hela veckan. 

ännu ett asocialt erkännande: jag tycker det är skitjobbigt att ha folk boende hos mig. den närmaste familjen och nära vänner är saklart en sak, ni vet, sana en har delat bostad med eller hängt med dagar i ända och som redan vet att de inte bör försöka prata med en innan morgonkaffet. men lite mindre bekanta eller vänners vänner - de stör hela min tillvaro, jag blir pa helspänn av att inte veta när de kommer att komma hem, om vi kommer att krocka i badrummet, av blotta tanken pa att tvingas till smaprat i min egen trygga fristad.   

festivalrapport

kom hem igår kväll efter en drygt 24 timmar kort festivalexkursion. kom fram vid 20-tiden, till ett hotell som var låst (!) så tvingades ringa till ägaren som skulle komma inom tio minuter. visade sig vara ett något excentriskt men mycket trevligt medelålders par. såg inte ett enda spår av nån annan gäst på hotellet vars inredning nog hade sett likadan ut sedan 70-talet.

lämnade sakerna, piffade en aning och skyndade oss iväg till festivalen. ett gammalt ex till mig visade sig stå i dörren, vilket väckte min redan något uppblossade sociala fobi ännu mer (han är en bra människa men vi hade ihop det när jag knappt kunde nån spanska för en herrans massa år sen plus att han faktiskt dumpade mig. det är nån slags gammal angst som skaver lite grann när vi ses. det irriterar mig liksom att vi inte har nåt att säga varann trots att vi egentligen har sjukt mycket gemensamt. dålig kemi på nåt sätt), så tillbringade första delen av kvällen med att vara rätt nervös och hälla i mig öl. 

fina band dock - maher shalal hash baz var så mycket mer magiska live än vad jag hade kunnat föreställa mig. sen, på grund av min ytterst sociale kille, blev vi kompis med en av bandmedlemmarna, och drog med honom för att se julie doiron på första parkett med oss. vi hade en del kommunikationsproblem eftersom han varken förstod eller pratade så mycket engelska, men jag misstänker att han inte var så imponerad av konserten. efter det hoppade min kille förstås på julie och tvingade henne att ta foton med honom. jag gömde mig och låtsades inte känna honom (hon hade dock varit extremt trevlig). obs att han nog inte gör sånt så mycket i egenskap av galet fan som i egenskap av kreativ person som bygger ut sitt nätverk genom personliga kontakter med folk vars skapande han gillar.

efter det fanns det inte något kvar vi ville se, så vi minglade lite tills vi blev trötta och hungriga och begav oss ut på uppdraget att hitta mat klockan två på natten. det visade sig vara helt omöjligt så vi fick gå och lägga oss hungriga men ölstinna.

igår drog vi omkring i småstaden med bakfylla i kroppen. det fanns inte så mycket att se, så till slut tog vi en buss ut till kusten och åt lunch med vin utomhus i hamnen i strålande sol. fick fräknar tillochmed. sen tog vi tåget hem.

indie schmindie

drar mycket spontant iväg pa festival i eftermiddag, ett fint litet arrangemang i en gammal teater i castellón, 2.5 timmars tagresa härifran, vi lyckades fa listplatser till ikväll. ska se maher shalal hash baz (galna japaner) och julie doiron (fin kanadensiska). pepp pepp pepp! 

(sov sjukt daligt inatt dock sa är inte direkt pigg, men tänker att jag kanske kan lyckas slumra en stund pa taget)

man kanske bör undvika atminstone första delen av det här inlägget om man är lättäcklad

menskopp i all ära  - firar sisadär ett decennium som nöjd användare - men att tömma den pa offentliga toaletter och ofrivilligt skapa känslan av ett mindre blodbad är fan inte kul (hade mer eller mindre lyckats stänka blod omkring mig?! det brukar inte hända, lovar!). för övrigt: tur nog gäller inte min blodfobi mensblod. 

pa tal om att kanske inte vara sa fräsch: igar pa väg till jobbet (minns: mycket trött, mycket smutsigt har, noll smink) passerade jag en grupp cirka fjortonariga tjejer, precis när jag passerat säger en av dem "qué asco de tía" (ungefär: "vilken ful/äcklig tjej"). och alltsa, jag bara antar att hon pratar om mig, men hon kan ju ha menat nan annan de precis hade pratat om. men i alla fall, min första reaktion: ett sting av förödmjukelse, ett blixtsnabbt atervändande till att själv vara fjorton och inte den mest populära in the bunch. och sen, lika snabbt: full av skratt pga skönt ända om fjortonariga tjejer tycker en ser för jävlig ut (delvis eftersom de flesta av dem är sa langt ifran mina estetiska ideal det är möjligt att komma). 

en är inte alltid så smart

insåg precis att jag nog inte har ätit middag en enda dag den här veckan so far. det finns med andra ord kanske en rätt logisk förklaring till att jag är så himla trött: jag äter inte tillräckligt. ska skärpa mig NU. hello sushistället på hörnet.

quick fix II

tur att det finns två kelsjuka som byter av varann i min famn. min kille är hos sin psykolog. borde också skaffa en, men det där att hitta nån man klickar med, det verkar så svårt. förutom att det är schweindyrt då, och jag = fattig som en kyrkråtta för tillfället. i vårt närmaste pargäng (alltså hatar egentligen hela konceptet "umgås med andra par" men folk här nere är rätt inne på sånt och som tur är är vi åtminstone ett sånt fint litet gäng som inte automatiskt delar upp sig i två grupper efter kön) är vi för övrigt bara två som inte går hos psykolog, fint att det är så avdramatiserat nuförtiden. fast det säger väl rätt mycket om oss också: kreativa/hårt arbetande 30+ storstadsmänniskor med medel- och överklassursprung. ena jäkla klyschor med andra ord (insert smiley). 

quick fix

idag har varit en typisk dag som kräver kattgos omedelbart efter jobbet. slog nåt slags snoozerekord imorse, kom till jobbet med grusiga ögon ("oj, du ser trött ut" nähä?). full fart hela dagen, men först vid 17-tiden, med en ynka jobbtimme kvar, vaknade jag någorlunda till liv. diskuterade dessutom jobbvillkor på lunchen och det kom fram att min kollega (som visserligen har jobbat där i fyra år) tjänar en hel del mer än jag, trots att jag jobbar fler timmar. nåja, känns ändå bra att veta det innan jag ska förhandla om mitt kontrakt nu i dagarna.

mina vitaminer är slut, måste köpa nya. funkar åtminstone som placebo.

blir tydligen bara bloggsugen när jag jobbar

jobbar ensam idag ocksa. tyvärr har jag inget ljud pa min stenaldersdator sa kan inte ens utnyttja ensamheten till att lyssna pa musik. allt är dock äntligen sa mycket lugnare i jobbväg att jag har lanat lite tid till att leta nagra sista artiklar och skriva klart min doktorandansökan. nu maste jag bara vaga be min chef sta som referens, vill liksom inte att hon ska tro att jag är pa väg att sticka - söker ju mest för att kolla vilken chans jag har och för att kanske kanske möjligtvis öppna en ny dörr.

för övrigt har jag iskalla händer och äter i detta nu en lika iskall lunch framför datorn. sen ska jag ta en liten promenad i solen och försöka vakna till liv och faktiskt jobba pa eftermiddagen.

jobb i kristider

sitter pa jobbet och ingen annan är här. undrar lite lätt om jag har missat nat. studenterna är dessutom lediga efter höstterminens sista tentor, i väntan pa att varterminen ska börja. det är nästan läskigt tomt i korridorerna. 

försöker använda tiden till planering, organisera mig en aning, skriva ut en fin liten kalender med de kommande manadernas planerade arbete. saklart fungerar inte skrivaren. det är alltid nagot som är trasigt pa det här stället, som en evig balans: blir en grej fixad gar nästa garanterat sönder dagen därpa. och allt ska skäras ner. jag smyger varje gang jag gar och fyller pa vatten fran finvattenbehallarna i seminarierummet, eftersom vi möjligtvis inte far ta vatten där längre, det maste räcka länge, kanske far vi ingen mer pafyllning nagonsin? allt som kan maste skäras ner, effektiviseras. som tur är lever min lilla enhet nästan helt pa eu-pengar, annars hade vi blivit bortskurna för länge sedan. nu är vi istället viktigare än nagonsin eftersom vi faktiskt drar in pengar. 

långhelgsvila

hade en välbehövligt ledig gårdag pga komp för långa dagar och helgjobb på jobbresan. gjorde inget av det jag hade tänkt göra men hade en fin slapp dag (med fantastiskt vårväder!). promenerade bland annat, snabbt men rätt planlöst, genom hela stan och hem igen. i drygt två timmar, tills mina ben värkte och jag fick skavsår. ringde min syster och grattade på födelsedagen. lyxbeställde hem indisk mat på kvällen och kollade trash-tv i sängen. sov till halv tolv idag och kände mig äntligen utvilad för första gången på länge. idag har vi varit på encantsmarknaden (skörd: tre tavlor för sammanlagt 12 euro) i närmast orkanblåst, lagat gryta till lunch och sen sovit siesta båda två, med två katter i fotändan. kvällen är ett tomt blad, kanske ska kamma mig en aning och höra av mig till nån.