Mellan torsdag morgon och fredag kväll kommer jag att vara i Florens på jobbmöte och seminarium, dvs det blir den första natten någonsin som R kommer att sova utan mig. Jag kan meddela att jag inte får så himla mycket sympatier för den ångest det här ger mig. Tydligen ska det inte kännas nånting att resa bort från sitt barn. Jag tror - vet - att han kommer att klara sig fint. Ja, han kommer säkert att vakna och bli ledsen när jag inte är där, men han kommer att bli tröstad av sin far och han kommer att somna om, tids nog, trots att hans kära teta inte är där. Men jag är så - antagligen obefogat - rädd att han kommer tro att jag har övergivit honom, och kanske inte vilja kännas vid mig när jag kommer tillbaks - han är ju för liten för att kunna fatta att jag kommer tillbaks även om jag är borta längre än vanligt.
Förutom den här ångesten har jag även fem andra - mer eller mindre fåniga - typer av ångest kring den här resan:
1. Vanlig resångest. Jag fattar inte varför jag alltid blir så orolig dagarna innan en resa, men det bli jag. Alltid. Det var bättre en period när jag reste väldigt mycket både i jobbet och privat, men sen jag fick barn är den uppe på rekordnivåer. Tänk om planet störtar och jag dör? Tänk om det händer R nåt när jag är borta? Nu ska vi dessutom åka svintidigt pa morgonen vilket lägger till effekten "tänk om jag inte vaknar av väckarklockan", samt "hur ska jag ta mig till flygplatsen?"
2. Amningen. Hur kommer mina bröst må av så länge utan amning? Kommer jag att tvingas hålla presentationer med mjölkstockning? Jag kommer att behöva handpumpa ur, men kommer det att räcka? Inte heller det här väcker några större sympatier. Exempel på kommentar: "Men då kanske det är ett bra tillfälle att sluta?". Ja det må det kanske vara, men det väljer i så fall jag, och R.
3. Presentationerna jag ska göra. Jag har hittills gjort väldigt skissartade utkast, men måste hinna göra nogranna anteckningar samt öva lite, och säkert korta ner efter det. Nuförtiden har jag inget emot att hålla föredrag men som fd extremt rädd för att prata in public är jag helt enkelt tvungen till noggranna förberedelser - annars finns det risk att jag raskt kastas tillbaks till total blockering, högröd i ansiktet och stammande.
4. Möteskläder. Är så sunkig just nu. Har inga vettiga kläder. Det kommer dessutom vara 35 grader varmt. Jag kör väl på kjol och t-shirt och den enda någorlunda vettiga icke-superkorta klänningen jag har. Så inte så himla mycket ångest pga cirka noll valmöjligheter.
5. Packning av hygienartiklar med bara handbagage. Jag brukade resa mycket och ha ett litet lager, men nu har jag har noll småförpackningar av nåt. Dvs måste hinna köpa. Den allra fånigaste ångesten, men ändock, den existerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar