Jag trodde jag skulle skriva nåt annat men det blev att handla om städning

Efter en ensam helg med R, pga hans fars jävla jobb, satt jag faktiskt och njöt av lugnet på jobbet idag. Känner spontant att jag vill skicka blomsterbud eller nåt till alla ensamstående föräldrar som bär allt på sina axlar ensamma dag efter dag efter dag. Jag vet ju att jag får avlösning. Som idag, när I äntligen var klar med jobbet från helgen vid 18-tiden. Han tog med sig R ut och vad gjorde jag då? Eh, jo jag städade faktiskt. Jag är verkligen inte en person som normalt prioriterar städning framför att till exempel lägga mig i soffan och vila en stund, men nu hade både stöket och smutsen nått min smärtgräns och jag kände hur ångesten späddes på av kaoset i vardagsrummet. Leksaker och damm (eller snarare katthår) om vartannat, överallt. Så, helt emot min natur ägnade jag min en och en halvtimme av ensamtid åt att dammsuga och torka golven i hela lägenheten och precis när jag var klar hörde jag ett "mami, mami" utanför dörren. Föräldraskap alltså, vad det gör med en. Eller moderskap? Eftersom en ju kan fråga sig om min bättre hälft hade gjort detsamma? Jag misstänker att svaret är nej. Dock - hej ruttna könsroller som vi trots mina feministiska ideal och att vi båda egentligen är ungefär lika dåliga på allt praktiskt har fallit ner i - brukar han passa på att fixa småsaker som behöver fixas när han är ensam hemma. Jag kunde ju bara be honom visa mig hur borren fungerar. För jag lärde honom faktiskt sy i knappar häromåret. Alltså alla dessa saker som vi har lärts i olika utsträckning bara pga våra kön. Åh, jag vill verkligen inte föra över det till R. Om så bara för det får vi faktiskt skärpa oss med uppdelningen här hemma. Hittills älskar R i alla fall att sopa och har fått en egen liten sopborste och skyffel. Jag brukar pika min svärmor ibland med att jag vill att hennes sonson ska lära sig städa eftersom hennes son är så kass på det, men hon verkar inte alls fatta att hon borde ta åt sig. Jag misstänker att det beror på att de hade städhjälp... Klart städning inte är ett problem om en har vuxit upp med att nån annan tar hand om skiten. Det är för övrigt en av få "kulturkrockar" jag fortfarande upplever i vardagen: varje gång jag tar upp uppdelning av städning till diskussion med nån kompis är det ett totalt icke-ämne. "Hur hinner ni städa? Hur delar ni upp det?" "Vår städerska kommer en gång i veckan". Jaha. (Obs att jag har slängt alla ideal kring det här för länge sen och att det bara är vår kassa ekonomi som hindrar oss från att anställa första bästa städperson att underlätta våra (mitt) liv en aning.)