Hej nu behöver jag lite input, om nån läser det här. Vi kommer inte få en kommunal dagisplats till R i höst, och privatdagis skulle bli väldigt dyrt. Så, vi funderar på att ha honom hemma med sin farmor i ett år till, och att han sen börjar direkt i skolan nästa höst istället (ja, de börjar vid 3 år... Det är väl nån slags "förskola", som inte är helt obligatorisk, men 98% eller så går den). Nu betalar vi visserligen ungefär lika mycket till R:s farmor för att ta hand om honom, men då får han all hennes uppmärksamhet istället för att vara i en grupp med kanske 15 barn på en personal.
DOCK började jag nu fundera på om det här innebär att han blir efter? För även om han lär sig mycket med sin farmor, är det ju inte nån pedagogik bakom det, utan det blir mer random. Obs att han hittills är tidig i utvecklingen - han har redan så smått börjat sätta ihop ord, har koll på kroppsdelar, har precis förstått begreppen "stor" och "liten" osv - så han lär ju sig uppenbarligen saker. Men han kanske behöver mer stimulans (inte just nu, men kanske under det kommande året)? Och även rent socialt, att sen plötsligt kastas in i bland en massa andra barn vid 2 år och 10 månader, där de flesta redan är vana att inordna sig i gruppaktiviteter, blir det en för stor omställning då? Han är i lekparker och träffar andra barn 1-2 gånger varje dag (plus att han hänger med sin jämngamla kusin varje dag), men där kan han ju välja om han vill interagera med dem eller inte och tvingas inte in i nåt system. Ah, jag vet verkligen inte.
[Om en tänker tillbaks rent historiskt så har ju inte barn inskolats så tidigt, utan kastats in direkt i skolvärlden, så det är ju egentligen bara här och nu som vi är så måna om att integrera dem i den "riktiga" världen så tidigt som möjligt - såklart pga stora sociala framsteg som att kvinnor faktiskt befinner sig på arbetsmarknaden nuförtiden, men systemet här är ju så kasst med bara 4 månaders föräldraledighet så folk pusslar så gott de kan ELLER stannar hemma (mamman) och så kommer vi aldrig nånstans med jämställdheten. Fler (och billigare) kommunala dagisplatser skulle i alla fall lösa en del av problemet. Hej där tappade jag visst tråden totalt och kom in på nåt helt annat.]
Hej, har ju aldrig kommenterat här, förlåt så tråkig jag är. Men jag läser :) och känner igen mig!
SvaraRaderaJag tror inte att huruvida ett barn går på dagis eller inte, är väldigt avgörande för deras resterande liv. När I började när han var knappt 9 månader tyckte jag det var skitjobbigt och önskade innerligt att jag sluppit. Det kändes som det gick emot allt som var naturligt. Men vi vande oss allihop och efter några månader fungerade det jättebra och nu är jag väldigt glad för vårt dagis. Men jag tror verkligen att man har det lika bra hemma om man får möta andra barn och göra kreativa aktiviteter. Jag tror att dagis kan vara jättebra, om det är ett bra dagis med bra personal och att det passar barnet, men jag tror inte på att det är viktigt att "härda" ett barn så som många tycks anse att man ska utsätta små barn för basilusker för att att det ska härdas eller att det bör lämnas bort så att det inte får "mamitis". Jag tror att ett tryggt och nöjt barn går ut i världen med styrka att möta den och basilusker är det bättre om man utsätts för så sent som möjligt. Jag vet flera som satt sina barn på dagis och tagit ur dem igen för att de varit sjuka hela tiden, smittat resten av familjen och dessutom har det kostat en massa pengar. Tycker det låter som en utmärkt lösning med din svärmor. :)
Ja, det där att slippa tusen förkylningar är verkligen en fördel med att inte ha honom på dagis. Jag börjar nog känna mig tillfreds med vårt beslut nu, att han blir hemma i ett år till. Han är såpass nyfiken av sig att han kommer att lära sig massor ändå, det ser han liksom till. Tack för kommentaren förresten! :) Jag fattar precis - jag är själv dålig på att kommentera, det blir lätt så, speciellt med ont om tid i småbarnslivet.
Radera