Allt väl, bara lite panik då och då

Ultraljudet gick ju såklart bra. Hej lättnad. En liten livlig 8 centimeters bebis som låg med benen i kors. Nu vill jag bara att det här illamåendet ska gå över. Och tröttheten. Sen, sen ska jag njuta lite av det som komma skall. Även om jag då och då får lätt panik över what the fuck have we done?! Kunde vi inte ha nöjt oss med ett barn? Tänk om vårt förhållande inte klarar den där 2-BARNSCHOCKEN??! Men vi får ta det då, tänker jag. Panikar lite över namn också, eftersom vi hade ETT (1) pojknamn vi var överens om senast, och det här är troligtvis (min nyfikne sambo frågade ultraljudläkaren om hon kunde se) en till pöjk.