Idag snubblade R och föll rakt in i en vass dörrkarm. Han grät tröstlöst i nån minut, men blev nästan lika snabbt glad igen. Och helt pigg och alert efteråt. Men med en ful vertikal bula mitt i pannan och ett hack som tack och lov inte gick igenom huden (herregud, vad skulle jag ha gjort då, ensam hemma och med blodfobi? Antar att jag skulle skärpa till mig och inte svimma?) och ganska snart jämnade ut sig. Nu, några timmar efteråt, sover han och jag har varit in och pillat på honom några gånger för säkerhets skull.
I alla fall. En stund efter fallet lyckades han få tag på ett glas (jag såg att han gick iväg med det, men min hjärna hann inte riktigt registrera att litet barn med glas = no no) som han såklart tappade i golvet med resultatet glassplitter överallt. Jag såg framför mig hur vi hade undvikit blödande jack i pannan bara för att drabbas av massivt skärsår av vass glasbit. Det bör sägas att det ju inte är jättelätt att sopa upp glasbitar med en liten som vill hjälpa till. Men det löstes med hjälp av universallösningen ipad i soffan och ingen av oss fick ett enda litet skärsår.
Sen åt vi middag och han proppade i sig så mycket sojakorv på en gång att han höll på att kvävas. Flera gånger om. Och fattade definitivt inte vinken när jag gick över till att ge honom en bit i taget, utan blev istället mycket upprörd (= vifta vilt omkring med händerna och kasta (plast-)fatet i golvet). Nåja, vi överlevde även det, samt efterrätten jordgubbar (såg i mitt inre hur en hittills dold allergi plötsligt skulle blossa upp - jag var själv allergisk som barn så det var inte så himla långsökt ändå).
Vissa dagar alltså. Men nu sover han som sagt tryggt i sin spjälsäng där han rimligtvis inte kan skada sig. Måste bara gå in och peta på honom lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar