Så himla onödigt att vara vaken mellan cirka 2 och 5 på natten när resten av familjen sover gott. Hjärnan vaknade under en amning och vägrade stänga ner sen. Det brukar fungera att lyssna på nån podcast, men nope. Till slut somnade jag i alla fall, tydligen, tackochlov, men mitt huvud är tungt idag och jag känner mig allmänt sårbar, nerverna på utsidan. Skulle gråta en skvätt om jag inte satt på jobbet.
Och jag vet inte, men såna här dagar vill jag bara vara lite närmare mina rötter, där jag inte behöver vara den som har tvärtomåsikter hela tiden. Hela tiden väga det här samhället mot det andra, låta helt självgod och idealiserande, utan att mena det, när jag pratar om hur saker fungerar där uppe i norr, och börja hata min egen röst och min jävla accent och mitt allt, börja tvivla på hela mig. Vill bara vara, och vila i att jag får vara som jag är och att det är ok, att jag är ok, inte vara guiri och den som syns och avviker hela tiden. Samtidigt som jag hela tiden måste tänka på att jag är en priviligierad utlänning som är välkommen här. Tacksam för att jag har allt här och där. Men idag orkar jag inte. Vill bara vara med alla mina viktigaste runt mig, här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar