extreme sports

att ha en extremt aktiv och rörlig (ålande/krypande/klättrande) och nyfiken bebis förändrar föräldraskapet rätt rejält. nu handlar det om att i varje stund ha totalkoll på var han befinner sig och ta bort eventuella faror från hans närmaste upptäckarradie eftersom bebisar verkar vara programmerade att riskera sina liv var och varannan minut. igår, till exempel, försökte han ta kål på sig på de här olika sätten:

- moffa in ett helt bebiskex i munnen och sen inte lyckas svälja, dvs halvt kvävas. en ryggdunk och han fick upp allt och var vid perfekt vigör, men fy fan för sekunden innan (jag klarar inte ens av  att tänka klart tanken "tänk om..."). obs att han har ätit de kexen lugnt och fint och en bit i taget förut och att vi alltid har honom under uppsikt när han äter sånt men ja, det räcker med några sekunders bristande uppmärksamhet (och man ska nog aldrig lita på att vad som har gällt dagen innan i bebisbeteende fortfarande gäller).

- rulla nerför ett trappsteg. han klättar numera upp för de två trappstegen som leder upp till delen av lägenhet som vätter mot terrassen och gör det nuförtiden utan problem, så jag befann mig kanske nån meter ifrån honom istället för precis bredvid (och stod och pratade med I, dvs hade inte så bra koll som jag kanske borde ha haft). igår bestämde han sig dock för att, istället för att klätta upp, lägga sig på det första trappsteget och dunkade såklart i golvet innan jag hann uppfatta vad som hände. trappsteget är lågt och han slog sig knappt, men det får en att inse hur snabbt och läskigt lätt olyckor kan hända.

- vara ytterst nära att äta en död ödla. yep, vi har jättesöta små ödlor som bor på vår terrass och tyvärr hänsynslöst jagas av katterna. R kröp omkring vid den stängda terrassdörren - där jag hade (trodde jag) avlägsnat alla potentiella faror - när jag plötsligt ser att han har nåt i handen och är på väg att föra det till munnen. jag tar det snabbt ifrån honom i tror att det är ett löv som har blåst in, men nej, det är stackars död svanslös liten ödla (vilket öde, bli dödad av en katt och sen nästan uppäten av en bebis).

PUH. han överlevde även gårdagen. vill inte ens tänka på hur han riskerar livet i detta nu hemma med sin farmor. 

annat skoj han pysslar med: vägra vagn. inte alls uppskattat i 30-gradig fuktig värme. förhoppningsvis är det en tillfällig nyck, men jag har i alla fall beställt en ergobaby som jag hoppas dyker upp mycket snart. tänker att det är bra att ha en bärsele hursom som alternativ, eftersom vår gamla babybjörn verkligen inte funkar för min stackars kropp med hans nuvarande vikt.