Inte så dålig mor after all...

Tandgrejen visade sig bara vara en liten medfödd anatomisk missbildning och inget att oroa sig för. Trevlig och mycket lugnande tandläkare. R vägrade ju såklart öppna munnen (jag förstår honom fullt), men framtänderna kan ju tackochlov tittas på ändå med ett litet läpplyft. En tycker ju att barnläkare borde ha nån slags grundläggande kunskaper i tandvård och kunna skilja på en missbildning och karies för att inte skrämma upp en stackars moder i onödan? Hursom, jag ska tvinga in ordentligare tandborstning morgon och kväll nu ändå. Plus att jag nu kan använda tandläkarens råd (inget socker, ingen mat mellan måltiderna, rengör tänderna, ett tandläkarbesök om året) för att få den spanska släkten att sluta ge en massa skit med socker i till barnet. Nu generaliserar jag, men gemene spanjor har en väldigt stor tilltro till vad läkare/tandläkare/apotekspersonal säger. Själv tror jag oftast mer på google och sunt förnuft.