Vi var på 1.5-årskontroll för R imorse, och det visade sig att han hade vuxit 5,5 cm de senaste 3 månaderna - inte så konstigt att byxorna börjar bli korta och att han plötsligt når en bra bit upp på matbordet. Han är nu 82 cm lång och väger 10,6 kg. Min lilla räka börjar bli stor.
Nu till min lilla oro för dagen: Rs framtänder har varit konstiga och liksom hackiga från början (tror jag) och jag har inte tänkt på att fråga om det förrän idag, men det visade sig att läkaren inte kunde säga nånting - det kunde vara karies (det känns inte särskilt troligt) eller en emaljskada (mer troligt enligt mig och mitt googlande). Imorgon ska vi i alla fall till tandläkaren och kolla upp det (bokade idag och fick tid imorgon bitti!) och jag tänkte passa på att fråga lite om tandskötseltips samtidigt. Jag är tyvärr inte världsbäst på att lyckas borsta hans tänder ordentligt eller på att tvinga honom till det, men försöker vispa runt lite med tandborsten morgon och kväll samt låta honom tugga lite på den själv. Jag har kanske vaggats in i lite för mycket säkerhet av den spanska attityden till tandborstning på små barn som i stort sett går ut på att inte borsta fram till två års ålder - vi har i och för sig fått rådet av barnläkarna att försöka borsta men det är absolut inget de påpekar är helt nödvändigt eller promotar särskilt mycket (vilket de ju borde). Nu när jag tänker på det får jag lite ångest - tänk om min 1.5-åring har karies!? Men näe, så som jag ändå försöker undvika socker (även om farmor ibland ger honom kex och allt möjligt sött mellan varven, men pratade med henne om det imorse) och så mycket socker som gemene spansk bebis äter utan att borsta tänderna... å andra sidan sa läkaren att karies ibland kan bero på streptokocker och det kan en ju inte råda över. Hon sa även att hursomhelst, även om det skulle vara karies gör man inte nånting åt det på mjölktänder utan det enda en kan göra är att vara noggrannare med rengöring (efter varje måltid t.ex.). Nu ska jag sluta angsta, imorgon vet jag mer.
För övrigt upptog räkan åter sin tidigare amningsfrekvens vid en magsjuka (hans första - usch och fy vilken ångest över vätskeintag, tvinga i ersättning etc) för några veckor sen, så amningen är ON igen. Men det gör mig ingenting. Tids nog kommer vi kanske till ett naturligt avslut och just nu känns det bra som det är.
Till slut: Jag måste ta mig tid att blogga mer, eller skriva på nåt sätt, för jag vet att det gör mig gott, även om jag känner att jag inte kan formulera mig bra på nåt språk längre (har spanska, svenska, engelska och katalanska i en enda röra i hjärnan).
Nä, en sak till: Jag känner mig helt sprattlig av vårkänslor, kan knappt sitta still på jobbet, vill ut, NU! Liksom hej livsglädje, välkommen tillbaks! Hej maj, du blir nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar