vaknade till grå himmel och nyheten att min finska farmor har dött. hon blev 94 år. hon var våg precis som jag. jag tror att hon var mjuk med en klurig humor och ett poetiskt sinne och hade jag känt henne bättre tror jag vi skulle ha tyckt väldigt mycket om varandra. men tyvärr förblev hon en snäll främling eftersom vi inte - bokstavligt talat - hade ett gemensamt språk.
det är för jävligt att inte kunna prata med halva sin släkt. jag har försökt vara arg på min pappa för att han inte pratade sitt språk med oss, men det är svårt att vara arg på nån som bara rycker på axlarna och inte ens erbjuder motstånd, bara accepterar sitt felande, "vi skulle ju inte bo i finland", "jag höll på och lärde mig svenska", "det var så det var då".
och 30-nånting år senare i spanien. jag pratar pratar pratar svenska med R dagarna i ända. ska aldrig göra om samma misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar