det här är säkert jättefånigt, men jag blir liksom underligt stolt över mig själv och mitt moderskap när nån misstar min son för att vara tjej (i alla fall i det här fortfarande många gånger machoartade landet). som nyss, vid ett övergångsställe, en kvinna tittar på honom, kliar honom under hakan (wtf?! tassarna bort från mitt barn!) och säger "hola guapa". antagligen för att han har en ljus kofta på sig med en röd body under, samt sin rosa bitring som har hamnat runt armen som ett armband. naturligtvis måste ju en unge klädd så vara en flicka. fast hon har ju inte hål i öronen så antar att det kan finnas en lätt tvekan? för, för att riktigt vara säker på att ingen ska missta ens flickbebis för en pojke bör man naturligtvis ta hål i öronen på henne så snabbt inpå födseln som möjligt. tackochlov har väl den traditionen börjat försvinna så smått, men man ser det fortfarande jobbigt ofta.
(och alltså även någorlunda vettiga människor som jag känner har funderat på - men dock inte gjort det - att ta hål i öronen på sina nyfödda flickor med argumentet "det är bättre att göra det då än senare för det gör inte ont på dem när de är så små" - igen, wtf?! för hål i öronen kommer ju flickan att vilja ha förr eller senare, såklart. folk här blir typ chockade när de inser att jag har överlevt i 34 år utan hål i öronen).
det är liksom alltför lätt att få känna sig aningen feministiskt subversiv i det här landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar