Nämen hej bloggen! Jag har visst försummat dig under semestern. Jag har faktiskt läst böcker istället för att internetta. Mitt mål var att läsa 1 bok under semestern och jag har läst 4,5 (OK, en var en seriebok - Kunskapens frukt av Liv Strömquist - men den räknas!). Är följaktligen mycket nöjd. Och då har jag inte tillbringat långa dagar liggande i en hängmatta läsande, utan snarare långa dagar springande efter en snart 2-åring (puh!), men semesterandan har liksom fått mig att läsa några sidor under döda stunder istället för att pilla på telefonen (jag kanske ska erkänna att jag även, under de sista dagarna ensam med R hos mina föräldrar, lät honom kolla på ipaden i sisådär en timme innan läggdags så att han skulle varva ner och jag få läsa i lugn och ro).
Hursomhelst, det var fint med semester. Först storstad med lån av lägenhet i mysig förort nära vattnet. Lekparkshäng med vänner, museer, promenader. Sen landet, skön monotoni, 8 timmar utelek om dan (vi kom tillbaks till Barcelona med solbrännor). R bondade så mycket med sin mormor och morfar att han började bitas igen i rena glädjen. Han bet bland annat sin mormor i baken, ehem. Dock blev det inte så mycket vila för min del eftersom han har varit extremt mammig. De sista dagarna hade I åkt tillbaks till Barcelona och R lämnade inte min sida ens för att låta mig duscha i fred. Jag överlevde även en 12 timmars resdag ensam med barnet. Men tackochlov var han var så slut efter tidig uppstigning, en morgon på färja, sen biltur och ett antal timmar på flygplatsen, att han somnade efter 15 minuter på flyget och sen sov tills en halvtimme innan vi landade. Vilket A-barn!
Nu har jag jobbat i 6 timmar och mina käkar är redan aj rätt ihopbitna och mitt huvud värker trots att jag tar det synnerligen lugnt idag. Men jag jobbade upp nån slags icke-jobbrelaterad stress redan förra veckan tillbaks i Barcelona med värmebölja och dåliga nyheter till höger och vänster. Till exempel: gammelkatten blev diagnosticerad med diabetes, vilket innebär sprutor morgon och kväll, blodsockermätning och specialmat. Det vill säga ännu fler stressmoment per dag (lägg till att de jävla sprutorna inte går att hitta nånstans så nu har jag efter att ha hasat runt i värmen med stackars R i vagnen och frågat på ett antal apotek och fått veta att de tillochmed var slut på lagren, till slut beställt över internet). För en 15-årig katt. Jag vet inte om det känns värt det, men who am I to say att hej katten här slutar livet för att jag är för lat. Nej, det kan jag ju inte.
Men nu ska jag jobba. Saknar R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar