är ihop med ett utbränt stressat geni. han har jobbat cirka hundra timmar om dagen den senaste tiden, inklusive helger. vi ses i sängen. sovande. och lite tyst vaket någon timme här och där. jag anstränger mig så gott det går att vara förstående, att inte ta allt personligt och bli en femåring som pockar på den uppmärksamhet jag behöver och är van att få. försöker ta fram min omvårdande sida och hjälpa honom igenom den här skittiden (men usch nu fick jag upp unkna bilder av den självutplånande kvinnliga musan som vårdar det lidande manliga geniet, men riktigt så illa är det inte). försöker komma ihåg att det är tillfälligt, att det kommer att bli bättre, att jag inte ska explodera och dra. att den där människan, som just nu och i kanske några veckor till är en grumpy zombie och varken har energi för småprat eller annan action, snart kommer vara min partner i vått och torrt igen. hoppas på mycket snart, orkar inte länge till.
dessutom vill alla mina killkompisar hänga med honom. det är inte ömsesidigt så de får nöja sig med att dricka öl med mig istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar