jobb

det känns onekligen skumt att springa omkring med sprängfyllda bröst utan bebis. för ja, jag har börjat jobba igen och det gar faktiskt - om jag far säga det redan sa här den andra dagen - över förväntan. det var rejält angestfyllt att lämna kiddet igar morse - var väldigt nära graten - men tackochlov blev jag direkt inkastad i jobbstress och kaos och hann knappt tänka under dagen. kom sedan, efter fem timmars jobb, hem till en väldigt nöjd bebis. visst, han var amningssugen, men hade sovit en timme (i sin säng?!), ätit glatt (sa glatt att han tydligen hade kladdat ner hela sig och följaktligen hade en mycket konstig kombination kläder pa sig när jag kom hem - farmorn och jag verkar inte tänka helt lika där, men ja ja, det är petitesser i sammanhanget), och lekt med sin farmor. 

imorse var det redan mycket lättare att ga (förutom att han bara ville äta fran ett bröst innan jag gick sa försökte pumpa ur det andra men var sa stressad sa det inte alls funkade).

en sak som gör det hela sa mycket enklare är att han verkligen älskar mat i alla dess former. han har hittills gillat precis allt han har smakat pa. dvs jag behöver inte oroa mig över att han gar hungrig medan mina bröst är pa vift. hittills lider nog brösten mest. 

och, det här far man väl inte säga i det här landet (haha), men fem bebisfria timmar per dag är precis lagom. den här stunden ifran honom gör att jag kommer hem med en nagot uppvilad kropp efter fem timmars respit fran bärande av 8-kilosklump, och liksom bara längtar efter att hänga med honom resten av dagen. det enda jag kunde önska mig är lite bättre sömn. imorse fick en viss herre för sig att 05.30 var en jättebra tid att vara vaken pa. tackochlov somnade han om efter en timme, men ända, i kombination med minst 3 (oftast 4-5) nattamningar blir det lite väl knappt med sueño för att ens hjärna ska vara helt pa topp under jobbtimmarna.