Är så himla himla sliten av flytt och jobbstress och allmän sömnbrist att jag har bestämt mig för att göra ett försök att sluta nattamma under julledigheten. Eller åtminstone försöka minska det till 1 gång per natt (om det inte är bättre att vara konsekvent och slopa det helt, det kanske bara blir förvirrande att en gång per natt är ok?), för jag kan gå med på att han kan vara hungrig vid 4-5-tiden på morgonen och en gång kan jag stå ut med, men varannan eller var tredje timme som han kör på nu igen känns aningen överdrivet. Bättre än varje timme som R:s jämngamla kusin - vars mamma för övrigt är ett ännu vrakigare vrak än jag - fortfarande kräver bröst? Ja, helt klart, men ändå, några fler timmar i sträck kanske en kunde få kräva av en trettonmånaders, no? Hittills har jag varit helt "go with the flow" och "whatever kiddet behöver ska jag ge honom", men jag tror att jag måste tänka lite på mig själv och min stackars utmattade kropp nu. Vaknar ju helt uttorkad och slut varje morgon.
Tänker mig:
- Fortsätta varva samsovning med spjälsäng (han sover de första timmarna i egen säng men jag brukar lägga honom i vår säng efter första gången han vaknat sedan vi gått och lagt oss)
- Erbjuda vatten istället för bröst
- Gosa/krama/klappa
- Stiga upp och vagga om han inte lugnar sig alternativt lämna över till hans pappa som får stiga upp och vagga.
Vi får se om jag orkar ta striden. Återkommer med recension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar